Antidepressiv medicin kan fungera mot sarkom

I studier av möss ha forskare kunna visa att en viss antidepressiv medicin har bromsat tillväxten av barnsarkom. Det visar en studie från Karolinska institutet, som Barncancerfonden varit med och finansierat.

Sarkom är tumörsjukdomar som uppstår i muskler, senor, bindväv och skelett. Det är en aggressiv form av cancer, och behandlingen innebär ofta en tuff kombination av kirurgi, strål- och cytostatikabehandling som kan orsaka både direkta biverkningar och sena komplikationer. 

– Ändå har överlevnads- och återfallsstatistiken inte förbättrats på decennier, därför är behovet av nya behandlingsstrategier är stort, säger Leonard Girnita, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, vid, Karolinska Institutet, och handledare för studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cancer Research.

Forskarna har visat att ett vanligt antidepressivt läkemedel, Paroxetin, hämmar tumörtillväxten i studier av möss.

– Även om den här studien gjordes i möss och vi ännu inte vet hur överförbara resultaten är till människor, så ger det oss hopp om att kunna använda vanliga läkemedel för unga cancerpatienter som är i desperat behov av bättre behandlingsalternativ, säger studiens försteförfattare, Caitrín Crudden, tidigare doktorand i receptorsignalpatologigruppen vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet, i ett pressmeddelande från Karolinska institutet.

Särskild receptor viktig

På varje cell sitter tusentals små receptorer, mottagare, som hjälper cellen att kommunicera med omvärlden. Cellreceptorerna är inblandande i otaliga fysiologiska processer, som hur vi uppfattar smak och lukt och hur snabbt hjärtat slår.

Det har varit känt i några decennier att tumörcellerna i barnsarkom har en tydlig sårbarhet: de är starkt beroende av ett så kallade IGF-1-receptorn (IGF1R), som sitter på ytan av cancerceller. Denna receptor är särskilt viktig för cancerceller och så snart denna receptor möter rätt hormon (typ 1 insulinliknande tillväxtfaktor eller IGF-1) öppnar cancercellen en rad kommunikationskanaler, som breddar dess kommunikation med omgivningen. Det hjälper cancercellen att växa, dela sig snabbt och ge skydd mot behandling.

Därför har flera läkemedelsbolag utvecklat IGF1R-blockerande läkemedel, oftast har det handlat om antikroppar, med syfte att behandla cancern. Efter lovande tester i laboratoriet har flera av dessa preparat testats på patienter i kliniska prövningar. Tyvärr har de dock visat sig vara en besvikelse och hjälpt endast ett fåtal patienter. Eftersom läkemedlet inte visade sig vara så effektivt som önskat så har flera läkemedelsbolag avslutat sina kliniska prövningar med fokus på IGF-1-receptorn.

Likhet med annan receptor

– Under de senaste åren har vi systematiskt analyserat vad som händer med de olika kommunikationskanalerna hos en cancercell som är relaterade till IGF-1 och varför sådana behandlingar inte fungerade. Vi fann att antikroppar som hittills har använts i kliniska prövningar faktiskt stoppar alla kommunikationskanaler som öppnats av IGF-1 med ett mycket viktigt undantag, som tyvärr är tillräckligt för att hjälpa cancercellerna att överleva. Vi hittade denna sårbarhet och utvärderade olika sätt att stänga den här öppna kommunikationskanalen och upptäckte slutligen vad som skulle vara det mest effektiva sättet att göra det, berättar Leonard Girnita.

Forskarna såg att de molekylära mekanismerna hos IGF1R-receptorn liknade dem hos en annan receptor, GPCR-receptorn. GPCR-receptorn används ofta som måltavla som man vill ”stänga av”, när man tar fram läkemedel sjukdomar som depression, ångest, astma, allergier och högt blodtryck.

IGF1R-receptorn borde alltså påverkas av läkemedel riktade mot GPCR, som till exempel antidepressiva. Förhoppningen var att de även skulle stänga av den tumördrivande receptorn och bromsa cancertillväxten.

Mössen fick antidepressiva

För att undersöka saken gav forskarna möss med barnsarkomceller (Ewing) läkemedlet Paroxetin. Paroxetin är ett antidepressivt läkemedel som hämmar en serotoninåterupptagsreceptor som ingår i GPCR-familjen. Då kunde de se att antalet IGF1R-receptorer på tumörcellerna minskade markant och att tumörtillväxten därmed hämmades.

– Vår studie är viktig för att identifiera ett nytt sätt att utnyttja sarkomcellens sårbarheter genom att på ett klokt sätt kombinera väl tolererade läkemedel för att hämma barnsarkom. I nästa steg planerar vi att utveckla vår strategi genom att testa kombinationer av flera läkemedel inriktade på flera cellytreceptorer, samt verifiera vårt resultat vid kliniska studier. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ta fram ett nytt sätt att behandla sarkom hos barn, säger Leonard Girnita.

Studien är finansierad av Barncancerfonden.