Om barncancer

I Sverige insjuknar ett barn om dagen i någon form av barncancer. Olika typer av barncancer förekommer i olika åldrar. Vissa cancertyper drabbar små barn medan andra typer drabbar äldre barn och tonåringar. Prognosen för barncancer är oftast god.

Vad är cancer?

Kroppen består av cirka 30 biljoner celler som formar våra olika organ och vävnader på ett organiserat sätt, så att alla kroppens funktioner kan uppfyllas. Cellen är alltså den minsta levande enheten i våra kroppar. Nästan alla celler bär på samma arvsmassa som innehåller den genetiska koden. Cancer kan bildas om det uppstår något fel i arvsmassan i någon av kroppens celler. Vanligtvis klarar cellen själv att reparera skadan och om den inte gör det utlöses en mekanism som gör att cellen självdör. Men i en cancercell fungerar inte denna mekanism, istället fortsätter den sjukligt förändrade cellen att växa och dela sig ohämmat. Efter en tid bildas en liten klump av cancerceller som kallas tumör. Förutom att dela sig bortom kontroll, tappar cancerceller även förmågan att fungera som friska celler. Exempelvis medför blodcancern leukemi ofta mycket höga antal vita blodkroppar (som i normalfallet är viktiga för immunförsvaret) i blodet. Men dessa vita blodkroppar är leukemiceller och skyddar inte alls mot infektioner – tvärtom tar de all plats i benmärgen och förhindrar därmed att friska vita blodkroppar kan tillverkas.

Vad är barncancer?

Även om vissa cancerformer förekommer både hos barn och vuxna, så skiljer barn och vuxnas cancersjukdomar sig åt. Vissa (så kallade embryonala) tumörer förekommer i princip inte hos vuxna då dessa utvecklas av vävnader som enbart finns under utvecklingen av embryot (t.ex. neuroblastom). Vuxencancer hänger ofta ihop med livsstil och ålder och tar flera år för att utvecklas. Det stämmer inte alls för barncancer och ofta kan inte forskarna förklara vad som utlöser en cancersjukdom hos barn även om man på senare år har identifierat fler och fler ärftliga faktorer som kan bidra till cancerutvecklingen. Det är viktigt att betona att det inte är föräldrarnas fel när ens barn får cancer. Gemensamt för alla barncancersjukdomar är att man idag inte har kunnat hitta någon yttre faktor som är av stor betydelse för utvecklingen av sjukdomen. 

Behandlingen skiljer sig också åt och är för det mesta mer intensiv när det gäller barncancer.

Lyckligtvis är barnen ofta friska i kroppen för övrigt men befinner sig samtidigt i stark tillväxt och under utmognad.Det innebär att andra saker måste tas hänsyn till vid behandling. En viktig behandlingsprincip är att främst inte skada. Därför är det exempelvis inte aktuellt med strålbehandling av hjärnan för de yngsta patienterna och behandlingen anpassas allteftersom.

Att barncancer och vuxencancer både har olika egenskaper och behandlas olika förklarar också varför prognosen för barncancer är så mycket bättre. Ungefär 85 procent av alla barn med cancer blir friska.

Hur vanligt är barncancer?

Det är ovanligt att barn drabbas av cancer. Av de cirka 1,6 miljoner barn som finns i Sverige är det omkring 350 som drabbas av cancer varje år. Totalt sett utgör dessa cancerfall mindre än en procent av alla cancerfall i landet. Ungefär en tredjedel av alla barncancerdiagnoser är leukemier (blodcancer), ungefär en tredjedel hjärntumörer och ungefär en tredjedel ”solida” tumörer utanför hjärnan. De vanligaste cancerformerna hos barn är olika leukemier, hjärntumör, lymfom, Wilms tumör, sarkom (ben och mjukdel) och neuroblastom.

Behandling av barncancer

Ett barn på fem år har många år kvar att leva efter barncancern och behandlingen. Det gör att behandlingen av barn skiljer sig åt om man jämför med vuxna patienter. Barnet ska efter behandlingen fortsätta sin normala utveckling och genomgå pubertet med bibehållen fertilitet. Dessutom är det viktigt för en tonåring att se ut som alla andra tonåringar. 

När man behandlar ett barn är det viktigt att komma ihåg att barnet inte är en yngre version av en tonåring. På samma sätt måste man, när man behandlar en tonåring, tänka på att det inte är en yngre version av en vuxen. Barn är inte små vuxna och behöver speciellt anpassad vård.

Hänsyn till barnets primära behov under behandling

Ett yngre barns behov är i första hand att bli accepterad av sin familj, att kunna gå på förskolan eller i skolan och att ha kontakt med sina kompisar. Att tappa håret under pågående cancerbehandling kan vara svårt att acceptera både för barn och för tonåringar, som gärna vill se ut som sina jämnåriga.

En tonåring som har påbörjat sin separation från föräldrarna måste ges möjlighet att fortsätta denna process, trots att den många gånger försvåras av föräldrarnas oro. Dessutom måste tonåringen ges möjlighet att utveckla sin relation till den eventuella flick- eller pojkvännen. Omhändertagandet måste anpassas till alla dessa faktorer och det är viktigt att familjen förstår vikten av att de normala processerna och rutinerna fortgår så gott det går trots sjukdomen. Att ta upp frågan om eventuell påverkad fertilitet är också viktigt för att kunna erbjuda fertilitetsbevarande åtgärder (t.ex. spermie- eller äggfrysning).

Alla barn genomgår en stor mängd infektioner innan immunsystemet är fullt utvecklat. Detta gör även barn som genomgått cancerbehandling, men immunförsvaret kan vid vissa tillfällen av behandlingen vara så nedsatt att man som försiktighetsåtgärd behöver vårdas på sjukhus när man får feber. Det är dock mycket sällan infektion och feber orsakas av själva cancern när man väl har kommit igång med behandlingen. God kommunikation mellan det behandlande barncancercentrat och familjen är därför av stor vikt för att kunna bemöta oro.

Olika typer av barncancer i olika åldrar

Olika typer av barncancer förekommer i olika åldrar. Vissa cancertyper drabbar små barn medan andra typer drabbar äldre barn och tonåringar.

Typiska barncancersjukdomar i småbarnsåldern är njurtumörer (nästan alltid Wilms tumör) och neuroblastom, det vill säga den typ av tumör som förekommer i nervvävnad invid ryggraden. En annan typisk småbarnscancer är leukemi. De flesta barn som drabbas av leukemi insjuknar runt fyra års ålder. Sedan blir det mer och mer sällsynt, men förekommer.

Wilms tumör och neuroblastom förekommer nästan inte alls efter åtta års ålder. Bentumörer börjar dyka upp runt åtta–nio års ålder och karakteriseras som typiska tonårscancersjukdomar. Dessa former är mycket sällsynta hos små barn. Hjärntumörer förekommer ungefär lika mycket i alla åldersgrupper.

Orsaken till cancer hos barn och tonåringar

Orsaken till att barn och tonåringar får cancer är okänd även om det pågår mycket forskning kring medfödda orsaker som förmodas spelar roll i 10-20 procent av fallen. Det finns dessutom en hel del kunskap om vad som gör att en normal cell övergår i en cancercell. 

En normal kroppscell har många olika funktioner. Vissa celler ska producera hormoner, vissa ska utvecklas till nervceller och andra celler ska bli leverceller och så vidare. Hela denna styrning av vad cellerna ska göra och hur ofta de ska dela sig sker ifrån vår arvsmassa som finns inne i cellkärnan. Arvsmassan finns i våra kromosomer som är uppbyggd av DNA-molekyler. 

En DNA-molekyl ser ut som en stege, där själva stegen kan liknas vid streckkoden på ett vanligt mjölkpaket. Är det fel på ett streck i streckkoden på mjölkpaketet så blir informationen felaktig. Är det fel i ett streck i DNA-molekylen blir det fel information även här. Sitter skadan på ett olämpligt ställe kan det leda till en ohämmad celldelning som ger upphov till en tumör. Vid leukemier förekommer dessutom ofta ett brott av stegen som har reparerats felaktigt 

Men att en förändring i vår arvsmassa gör att en cell utvecklas till en cancercell betyder inte att cancern är ärftlig. Förändringen som beskrivs ovan förekommer oftast bara i själva cancercellen, inte i kroppen för övrigt. Det finns dock barncancer som är ärftlig. En av dessa är en ögontumör som heter retinoblastom. Där vet man att en skyddande gen i vår arvsmassa är felaktig och att utan denna skyddande gen utvecklas en tumör. Men inte alla retinoblastom är ärftliga. Finns det misstanke om ärftlighet erbjuds föräldrarna utredning för att kunna bedöma eventuell upprepningsrisk för syskon.

Celldelningen i kroppen måste alltid befinna sig i balans. Vi tillverkar en mängd nya celler i kroppen varje dag. Detta betyder också att det måste vara ett förutbestämt program inne i cellerna som talar om vilka celler som ska tas bort ur kroppen genom att dessa celler dör (så kallad programmerad celldöd – apoptos). Ett bra exempel på detta är benmärgen, där det ju bildas flera miljoner celler per sekund. Skulle inte några celler i benmärgen dö så skulle benmärgen snart vara överfylld. För att kroppen ska hålla sig frisk fordras alltså en jämvikt mellan celltillväxt och celldöd, en väldigt precis process i kroppen som kan rubbas och då ge upphov till en tumör.

Vad som orsakar en förändring i cancercellens genetiska kod är inte känt. Säkert är det flera orsaker som samverkar. Man vet att radioaktiv strålning kan orsaka cancer. Strålningen förstör DNA-molekylen och förorsakar att de strålade cellerna får fel information och börjar dela sig utan kontroll. Det är också känt att vissa kemikalier kan orsaka tumörer, men i de flesta fall vet man inte orsaken till tumören. Det spelar dock ingen nämnvärd roll för uppkomsten av barncancer i Sverige. Till sist måste slumpen nämnas som en viktig bidragande orsak. Varje celldelning med fördubbling av arvsmassan är en komplicerad process där fel med statistisk nödvändighet förekommer och där skyddsmekanismerna ibland inte får napp. Med andra ord: alla människor får celler med vissa egenskaper av cancer, men det är enbart undantagsvis de ger upphov till cancer.