Martin Enge beviljas 3,9 miljoner för forskning kring barnleukemi

Barncancerfonden har beslutat att dela ut 150 miljoner i anslag till  barncancerforskning. Medlen går till forskare som kan skapa kraft och kontinuitet i forskningen om barncancer. Martin Enge vid Karolinska Institutet  tilldelas 3 900 000 kronor under tre år för sin forskning kring nya metoder för diagnostik och celltyper vid barnleukemi.

Vilken inriktning har din forskning och vad är det du forskar på just nu? 

I grunden studerar jag akut lymfatisk leukemi (ALL). Den leukemin har en bra prognos - över 85 procent överlever. Det beror till stor del på möjligheten att kunna göra en indelning enligt genetiska profiler varpå man kan behandla effektivt utifrån olika nivåer av risk. I vissa fall blir leukemin däremot resistent mot behandlingen och återfall av leukemi har en dålig prognos. Där är statistiken det omvända – bara en minoritet överlever. De flesta som får återfall var från början inte indelade i gruppen med hög risk.

Det biologiska fokuset på vårt arbete är varför vissa leukemier ger återfall. Min forskarbakgrund är rätt metodologiskt inriktad. Vi har utvecklat en metod som tillåter oss analysera patientprover och sedan få ut data där vi ser exakt vilka genetiska kloner som finns i tumören. Nästan aldrig är tumörcellerna likadana. Om återfall inte kan motiveras med genetiska faktorer så bör det handla om epigenetiska faktorer (mekanismer som styr uttrycket av generna) och det är dessa vi kan kartlägga på det här sättet.

Vad innebär det att du nu blivit tilldelad medel från Barncancerfonden? Vad kommer ni att kunna göra nu som ni inte kunnat utan dessa medel?

Tack vare medlen från Barncancerfonden kan vi fortsätta med vårt projekt. Från början var ambitionen att studera celler vid diagnos och hur de förändrades vid återfall. Men det vi har börjat göra nu, och som anslaget möjliggör, är att samla och studera prover under pågående behandling av sjukdomen.

Behandling av ALL inleds med en induktionsbehandling under en månad. Då dör nästan alla leukemicellerna. Men om tumören kommer tillbaka har man inte lyckats dödat alla celler. Därför är det viktigt att kunna analysera de få celler som finns kvar - exempelvis två veckor in i behandlingen. Om man kan plocka ut de överlevande cellerna och analysera dessa, så kan det ge oss ledtrådar till varför vissa leukemier kommer tillbaka.

Eftersom vi i hög detalj kan analysera cellerna som är kvar under behandling, öppnar det dörren till att kunna använda informationen till att förändra framtida behandling. Att kunna veta om behandlingen bör trappas upp eller ner vore väldigt värdefullt.

Vilka genombrott hoppas du på framåt? Vad blir konsekvenserna i förlängningen för de som drabbas?

Jag hoppas på att vi kan gå från ett prekliniskt stadie till ett kliniskt stadium där vi kan använda resultaten för ett prognostiskt test. Det kan visa huruvida man ska sätta in starkare terapi om det är en lågriskleukemi som under behandlingen visar på karaktärsdrag som skulle lägga den i högriskkategorin – eller tvärtom om det är möjligt att trappa ned behandlingen för att undvika biverkningar. Att validera något för kliniskt bruk är en stor sak och ryms inte i detta anslag, men vi kan få fram ett underlag för att kunna avgöra om det är värt att gå vidare till klinisk validering.

Något annat jag hoppas på är att vi kan få en bättre förståelse för sjukdomen. Genom vår metod kan vi analysera ett prov direkt från patienten, vilket ger oss en mycket verkligare bild av händelseförloppet, i stället för att använda cellinjer som kommer från en tumör som  växer i ett laboratorium. Ett mål är att förstå i detalj hur genetiska avvikelser påverkar hur tumörcellerna beter sig i patienter.