Ny immunterapi mot barncancer tränar celler att slå tillbaka

Ett viktigt område för barncancerforskningen är att hitta nya behandlingar som bekämpar cancern effektivt utan att påverka kroppen negativt. Nyligen avslutades en stor internationell studie som jämfört traditionell behandling med en ny form av immunterapi som kallas CAR-T-behandling, för en viss typ av akut lymfatisk leukemi.

De traditionella behandlingsformerna som all barncancervård vilar på är cytostatika, strålbehandling och operation. För vissa diagnoser kan även en så kallad stamcellstransplantation, där celler i benmärgen byts ut, behövas.  

Behandlingsprotokollen som används är välbeprövade och effektiva, i dag överlever cirka 85 procent av de barn som drabbas av cancer. Men tack vare forskningen vet vi också att den traditionella behandlingen innebär en risk att drabbas av olika typer av kroniska biverkningar och besvär, som kan innebära en stor påverkan på möjligheten att leva ett gott liv efter cancern.  

CAR-T är en relativt ny typ av Immunterapeutisk behandling som kan användas för vissa typer av cancerdiagnoser, däribland leukemi. Kroppens egna så kallade T-celler, tas ut från blodet och modifieras i ett laboratorium, innan de förs tillbaka in i kroppen igen. De nya T-cellerna, som då kallas CAR-T-celler, kan då mer effektivt känna igen och attackera cancercellerna.  

CAR-T som första linjens behandling 

I dag används CAR-T-behandling för vissa svåra fall av leukemi hos barn, där den traditionella behandlingen inte har räckt till utan cancern har återvänt. Men forskning pågår för att undersöka möjligheten att använda CAR-T även som en så kallad första linjens behandling, det vill säga om den kan användas som ett komplement eller rentav som ett alternativ till den traditionella behandlingen som sätts in direkt vid diagnos.  

I den nyligen avslutade internationella forskningsstudien Cassiopeia har 121 barn och ungdomar med en högriskvariant av en typ av leukemi, B-ALL, behandlats med CAR-T som så kallad första linjens behandling. Studien gick ut på att jämföra CAR-T med stamcellstransplantation, som är en del av den etablerade behandlingen vid högrisk B-ALL.  

– Det är bara cirka två procent av ALL-fallen som hamnar i högriskgruppen och där CAR-T alltså skulle kunna bli aktuellt i den här studien. Så patientunderlaget är väldigt litet, säger Cecilia Langenskiöld, barnonkolog vid Barncancercentrum vid Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg och ansvarig för den svenska delen av studien. 

I den kliniska studien ingick en patient från Sverige, övriga kom från USA, Kanada och flertalet länder i Europa. Den svenska patienten som ingick i studien svarade bra på behandlingen, men än så länge finns inga publicerade resultat av studien i stort.  

Kraftfullt extra verktyg 

Stamcellstransplantation är en effektiv behandling som fungerar bra i de flesta fall, men det finns utmaningar. Risken för biverkningar är en av dem. En stamcellstransplantation innebär också en hög infektionsrisk under den tid det tar för de nya stamcellerna att bygga upp nytt immunförsvar. Detta utgör en stor påverkan både på det drabbade barnet och hela familjen. Den jämförande kliniska studien har ännu inte presenterat några resultat, men Cecilia Langenskiöld är hoppfull.  

– CAR-T är ett kraftfullt extra verktyg i behandlingsarsenalen redan i dag som vi kan ta till för de mest svårbehandlade fallen. Den här studien är ett steg på vägen för att vi ska få mer kunskap om hur vi bäst kan använda CAR-T-behandling i framtiden.  

Enligt Cecilia Langenskiöld är det inte troligt att CAR-T helt kommer att ersätta stamcellstransplantation som behandling vid B-ALL, men det kan bli ett alternativ som kan tas till i de fall patienten kanske inte klarar av den ansträngning det innebär på kroppen att genomgå en stamcellstransplantation.   

– Av de forskningsstudier som hittills gjorts har ungefär hälften av de som endast fått CAR-T-behandling vid B-ALL drabbats av återfall, så förhoppningen att ersätta stamcellstransplantation har inte helt infriats. Men vi ser fortfarande en stor potential för CAR-T. Det vi behöver göra framåt är att lära oss mer om i vilka fall där den bäst kan användas och vilka riskfaktorer som finns. 

Förbereda inför stamcellstransplantation 

Ett annat användningsområde där CAR-T-behandling ser ut att vara effektivt, och som det pratas mycket om inom barnonkologin just nu, är det som kallas ”bridge to transplant”. För att kunna genomföra en stamcellstransplantation krävs att det inte finns några aktiva cancerceller i blodet, något som den traditionella behandlingen med cytostatika inte alltid klarar av. 

– I de fallen kan CAR-T-behandling vara effektivt för att få bort leukemicellerna i blodet och förbereda patienten för stamcellstransplantation, säger Cecilia Langenskiöld.  

Även om CAR-T först togs fram som behandling för vissa former av leukemi pågår i dag mycket forskning om möjligheten att använda CAR-T även för andra cancerdiagnoser.  

– Med stor sannolikhet kommer vi att se en kraftigt ökad användning men vi vet ännu inte på vilket sätt och för vilka diagnoser. På vuxensidan finns ett par preparat mot olika cancersjukdomar, och för barncancer pågår forskning om CAR-T för bland annat neuroblastom och vissa hjärntumörer. 

Långtidsstudier behövs 

En viktig fråga för forskningen är att hitta behandlingsformer som är skonsamma mot kroppen, för att minska de sena komplikationer som kan uppstå. I dag drabbas drygt 70 procent av de som behandlas för barncancer av sena komplikationer, och i vissa fall kan det dröja många år innan de uppstår. 

För CAR-T-behandling, som är en relativt ny form av immunterapi, vet vi ännu inte tillräckligt mycket om risken för sena komplikationer.  

– Långtidsstudier behövs alltid när man tar fram nya terapier till barn, vi behöver kunna följa patienterna i upp till 40 år. Vi vet i dag att det finns kända akuta biverkningar som uppstår inom första veckan och som kan hålla i sig den första månaden, men därefter mår patienterna ofta ganska bra. Däremot kan vi än så länge inte dra några slutsatser kring långtidseffekter. CAR-T har funnits för kort tid för att veta säkert vilka sena komplikationer som kan uppstå och hur vanliga de är.