Blogginlägg med kategori
Blogginlägg inom kategori: Möt drabbade
-
Ett kapitel stängs och ett nytt öppnas
Publicerad:Blogg: Nu är det nästan ett halvår sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg här på Barncancerfondens hemsida. Det har varit mycket fokus på skolan och lite annat som kommit emellan. Men nu är jag här igen! I mitt fjärde inlägg tänker jag berätta om hur mitt liv ser ut efter cancerbehandlingen, vad jag lärt mig av min resa och hur mina framtidsplaner ser ut.
-
Faller du, så faller jag
Publicerad:Blogg: ”Tror ni på en framtid tillsammans i er relation om ni tänker på ett NI framåt?” Vi svarar precis samtidigt på frågan, men ändå efter ett par långa sekunders väntetid. ”Nej” och ”ja” hör jag ekar precis samtidigt i rummet."
-
Mot väderkvarnar och drakar
Publicerad:Blogg: Det var en tisdagseftermiddag i mitten av november 2021. Dagen var en typisk grå höstdag och jag försökte engagerat förklara de svenska grundlagarna för mina elever på den gymnasieskola jag arbetade på. Det var dock något som störde. Telefonen som jag hade på ljudlös i min ficka slutade inte att vibrera.
-
”Vi två passade ihop som syskon”
Publicerad:Blogg: Hej, mitt namn är Ängla. Jag är en 15-årig tjej som kommer från Ystad. Min familj förlorade min bror Caspian i cancer (ponsgliom - DIPG) år 2021. Han blev bara fyra år. Jag och min bror var bästa kompisar, vi var med varandra hela tiden.
-
Mitt barnbarn fick osteosarkom
Publicerad:Blogg: Aylin 7 år, är mitt barnbarn. Vid fyra års ålder ramlade hon ner från sin barnpall hemma i min dotters hus och beklagade sig för att det gjorde ont. Mamma Charlotte åkte med Aylin till sjukhuset för att få ett troligt benbrott omhändertaget.
-
VAB-dag 100
Publicerad:Blogg: Det är så märkligt, eller kanske inte egentligen, men jag vet inte längre hur jag mår personligen. Jag mår som han mår, den dagen, den stunden. Jag kan omöjligt le en dag som han är i smärta och jag kan inte mäkta med att drunkna i tårar när han är glad. Han är som min spegel, på gott och ont.
-
Dagar i dimma
Publicerad:Blogg: Jag är otroligt ödmjuk till livet när jag tänker på vilken tur vi haft. Inte otur som många anser. Tur. Vi fick livet tillbaka, fick Noel tillbaka. Vad mer kan man önska sig? Men cancer ger ärr på insidan för alla närstående och många av mina texter handlar om vem man blir under tiden, hur samhället hanterar det. Om utanförskap, konstant oro, tid tillsammans som familj och känslan när man ska komma tillbaka. Till det normala livet. Blir det som förut eller blir det för alltid annorlunda?
-
"Det tär på en att leva med denna ovisshet"
Publicerad:Blogg: Det är svårt att förstå ibland, att livet blev så här... Det var ju "bara" en knöl från början. Min bror upptäckte den när vi var på semester i Portugal i juni/juli 2017, Walter var 6 månader då.
-
En minut i taget
Publicerad:Blogg: Jag skriver det här till dig som nyss fått beskedet som ingen önskar, som fått mattan undanryckt, ett hårt slag i magen, en känsla av overklighet och en desperat förhoppning om att någon har tagit fel på proverna. Jag hoppas att de ord som burit mig också kan hjälpa dig.