Blogginlägg från Charlotte Wallin

Min son Gustav fick vid 7 månaders ålder leukemi, den ovanligare och mer aggressiva sorten AML. Han avled efter 9 månaders behandling, år 2009.

Min dotter, Gustavs lillasyster, föddes två år efter att Gustav dött. Hon fick namnet Ethel efter min mormor. På sexmånaderskontrollen upptäcktes ett blåsljud på hjärtat och när hon var 9 månader fick vi veta att hon hade Noonans Syndrom, en kromosomavvikelse med många olika symtom. Denna kromosomavvikelse gör att hon har ungefär åtta gånger högre risk att få cancer än andra barn. För mig är det livsviktigt att utrota barncancer och jag kommer inte ge mig förrän vi når dit. För mitt barn och för alla andras.

Jag är programansvarig för Maxa livet-programmet på Barncancerfonden och har tidgare arbetar som informatör på Stockholmsföreningen. Jag skriver om viktiga saker, om om det jag tycker är roligt. Men jag kan inte låta bli att skriva om det mörka också, det som alltid lurar där bakom.

Kontakta mig på: charlotte.wallin@barncancerfonden.se