”Jag hoppas att vi kan lära oss mer om genetiken hos barnlymfom”

Finns nyckeln till att göra behandlingen för barnlymfom mer effektiv gömd i cancercellernas gener? Den frågan vill läkaren och forskaren Fredrik Baecklund svara på.

Lymfom är en stor sjukdomsgrupp som består av flera olika diagnoser, där vissa former drabbar både barn och vuxna. Gemensamt för dem alla är att vita blodkroppar omvandlas till cancerceller i lymfkörtlarna eller i annan lymfvävnad i kroppen. För vissa diagnoser är prognosen god, för andra krävs en mer intensiv behandling med högre risker. 

Diagnos utifrån olika metoder

För att avgöra vilken typ av lymfom det rör sig om har cancercellerna traditionellt sett studerats i mikroskop. Utifrån hur de ser ut och vilken typ av vita blodkroppar som omvandlats till cancerceller kan diagnosen fastställas och läkaren bestämma vilken behandling som ska sättas in. Även så kallade immunfärgningar, och i viss utsträckning specifika genetiska förändringar, kan också användas för diagnos.

För flera andra cancerformer är det numera rutin att leta efter en viss typ av genetisk förändring för att komma fram till rätt diagnos och få en tydligare bild av hur aggressiv tumören är. Informationen är till hjälp för att individanpassa behandlingen så att den blir så effektiv och samtidigt så skonsam som möjligt. Nu vill läkaren Fredrik Baecklund, tillsammans med sina forskarkollegor, ta reda på om det går att hitta samma typ av genetiska markörer även för barnlymfom. För att göra det behöver de göra genetiska analyser av cancerceller, så kallad sekvensering.

– Första steget är att beskriva vad det är vi hittar i barnlymfomen när vi gör sekvenseringen. Till exempel om det finns vanligt återkommande mutationer eller om det går att se några mönster bland de genetiska förändringarna. Vi tittar också på om det finns förändringar i cellernas signaleringssystem, säger Fredrik Baecklund.  

Genetisk kartläggning 

Från 2021 erbjuds alla barn i Sverige som insjuknar i cancer så kallad helgenomsekvensering, en genetisk analys som omfattar alla gener i både cancerceller och friska celler. Detta görs inom forskningsprojektet GMS Barncancer, som Barncancerfonden är med och finansierar. En sådan analys kan bidra till en mer precis diagnos och en mer skräddarsydd behandling.

Men det krävs ofta ett stort antal tumörprover från samma typ av cancer för att kunna dra slutsatser om återkommande genetiska förändringar. Fredrik Baecklund vill därför samla ihop och analysera äldre provmaterial från barnlymfom som förvaras i biobanker runtom i Sverige.

Till skillnad från den helgenomsekvensering som görs inom GMS Barncancer, gör Fredrik Baecklunds forskarteam analyser med hjälp av en så kallad genpanel, en utvald del av cancercellernas DNA och RNA, som baserar sig på forskning gjord på vuxenlymfom.

Minska sena komplikationer 

Utifrån resultaten hoppas Fredrik och hans forskarteam att det ska gå att dela in barnlymfom i mer exakta diagnoser, till exempel utifrån prognos. Resultaten av genanalyserna kopplas ihop med redan insamlad behandlingsdata från Barncancerregistret, som samlar detaljerad information om den behandling som givits i varje enskilt fall och hur det gått. På så sätt kan forskargruppen kunna lära sig mer om vilken behandling som är mest effektiv mot varje specifik genetisk variation. 

Genanalys skulle då kunna användas som komplement till dagens diagnostiska verktyg och på sikt ersätta dem.  

– Vi vill också undersöka om det i barnlymfom förekommer mutationer som det redan i dag har utvecklats målriktade läkemedel emot, så kallade precisionsmediciner, säger Fredrik Baecklund. 

Med sin forskning hoppas Fredrik komma några steg närmare att kunna bota fler barn som drabbas av de i dag mer svårbehandlade formerna av lymfom. Att använda sig av tumörens genetiska fingeravtryck för att förfina diagnosen och välja en lagom intensiv behandling är en möjlighet som öppnar nya dörrar för barnen efter att de är cancerfria.

– Jag hoppas att vi på sikt ska kunna minska bördan av de sena komplikationer som är förknippade med lymfombehandling i dag. Det handlar framför allt om infertilitet och risk för hjärtpåverkan på längre sikt. Men också risken för återfall eller nya tumörer.  

Kliniska studier för både barn och vuxna

I forskningsprojektet ingår det också att studera likheter – eller skillnader – mellan barnlymfom och vuxenlymfom. Skulle det till exempel visa sig att det vi kallar Burkittlymfom hos barn och hos vuxna har likheter genetiskt, skulle det kunna öppna upp för kliniska studier där både barn och vuxna kan inkluderas i samma studie.  

– Det tar i dag väldigt lång tid att göra kliniska studier på barnlymfom eftersom det är en så ovanlig sjukdomsgrupp. Genom att inkludera även vuxna skulle vi kunna få snabbare resultat, vilket skulle kunna bidra till en mer målriktad behandling för de barn som drabbas.  

Oavsett vilka resultat som studien kommer fram till så ser Fredrik att den forskning han nu bidrar till kommer att leda till mer kunskap.  

– Det vi tar fram nu kommer att bli en resurs för lymfomforskning. Det finns många olika studier som kan göras utifrån det här materialet, som även andra forskare kan använda framåt.   

Viktigt med forskarmånader

Fredrik Baecklund arbetar som onkolog på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna utanför Stockholm. Tack vare Barncancerfondens satsning på att erbjuda forskarmånader till läkare har han nu också fått chansen att bedriva forskning. 

– Barncancerfondens forskningsstöd är fantastiskt för oss som får möjligheten, annars hade det varit svårare att bedriva forskning parallellt med det kliniska arbetet. Nu vet jag att jag har möjlighet att ta tid till forskning och ändå kunna försörja mig under den perioden, annars hade det nog inte gått, säger han. 

Att det blev just barncancer Fredrik valt att arbeta med tror han bottnar i en vilja att hjälpa till i en situation som det inte känns naturligt att barn ska behöva hamna i. 

– Det är någonting med att livet ställs på sin spets för de som drabbas, ännu mer så när det handlar om barn. Jag vill finnas där och göra vad jag kan. Det är inte alltid sjukdomen går att bota men även om det är tungt ibland så känns det väldigt meningsfullt. Och det finns alltid saker jag kan göra, både medicinskt och psykosocialt.