Fembarnsmamma, flygvärdinna och 300 000 kronor insamlat på tre år

Ofta får jag frågan ”Hur hinner du med allt, med fem barn och ditt jobb som flygvärdinna och allt du ordnar och grejar med?”

12x5 Image

Det låter mycket men det är så kul allt jag håller på med, och det tar egentligen inte så mycket tid även om tankarna snurrar dygnet runt. Jag ägnar mig åt roliga insamlingar på min fritid för att jag kan. Om inte vi friska, starka och ändå ganska rika människor gör det, vem ska då? Det är den allra största gåva jag kan ge till mina barn, att visa dem att det är viktigt att engagera sig i dem som inte har det lika bra.

2017 flög jag till Mali i Afrika tillsammans med Norwegian (som jag jobbar på) och UNICEF för att leverera näring och skolsaker till barnen där. Vi besökte en skola och ett sjukhus för undernärda barn och efter den resan är det helt omöjligt att inte göra något. Jag har sett behovet med mina egna ögon och jag har sett hjälpen komma fram. Den resan förändrade hela mitt sätt att se på världen och jag förstod på riktigt hur lyckligt lottad jag är.

Förra året sprang jag NYC Marathon som UNICEF-ambassadör, jag har arrangerat den roliga ”Stora Barndagen för Barncancerfonden” ett par gånger och jag har engagerat barn i mina insamlingar för att inspirera dem att hjälpa andra. Lycka handlar inte om pengar, men pengarna behövs om barn ska få möjligheten att växa upp till friska vuxna. De senaste tre åren har jag samlat in över 300 000 kr (!) på olika sätt.

Nu är det snart dags för den tredje ”Stora Barndagen för Barncancerfonden”, då jag samarbetar med Turbo Sport & Adventure Zone, som är ett lekland  i Uppsala, för att samla in pengar. Ambulans, brandbil, tävlingar, ballonger och fika står på menyn och jag hoppas på 1000 besökare och mycket pengar in till min insamling som jag startat till Cornelias ära.

Cornelia är min kompis 10-åriga dotter som sedan november behandlas på Akademiska sjukhuset i Uppsala, hon har det rätt tufft och behöver all pepp hon kan få. Det här är det minsta jag kan göra för henne och alla andra barn, att ta forskningen framåt genom att samla in pengar får vara mitt sätt att hjälpa.

Det är viktigt att säga, att utan min familj, kollegor, vänner och bekanta hade inget av det här varit möjligt. Det är ändå de som öppnar plånboken varje gång jag kommer med en ny idé.

Jag kommer att fortsätta mina insamlingar så länge jag tycker att det är kul, sedan hoppas jag att jag lärt mina barn hur viktigt och roligt det är att de tar över stafettpinnen när jag pensionerar mig.

/Jenny