Kalles insamling

Kalles insamling

Visst samarbetar de nordiska ländernas barncancerorganisationer. Men utbytet skulle kunna vara ännu större.
 
Alla barn med barncancerdiagnos får en enhetlig vård i hela Norden. De behandlas utifrån gemensamma behandlingsprotokoll, och vårdpersonal och forskare samarbetar och diskuterar över de nordiska gränserna.

Dessutom hjälper länderna varandra. Till exempel kommer isländska barn till Huddinge sjukhus för benmärgstransplantation, och cancersjuka barn på Åland som talar svenska har möjlighet att få vård i Uppsala i stället för i Åbo.

– Vi har mycket gemensamt och det finns en stor känsla av samhörighet hos alla som är involverade i barncancerfrågor runt om i Norden, säger Ann-Mari Hellman, ansvarig för familjestöd på Barncancerfonden.

ALLA NORDISKA LÄNDER har en eller flera nationella barncancerorganisationer. Organisation och verksamhet varierar men syftet är gemensamt: att stötta familjer, informera och samla in pengar till bland annat forskning.

Redan i dag finns också en hel del samarbeten mellan länderna.

– Vi har gemensamma aktiviteter och tipsar till exempel varandra om nyutkommet informationsmaterial som vi ger ut. Vi får också varandras tidningar. Det är en bra början. Men jag tror att det finns många fördelar med ett utökat samarbete, säger Ann-Mari Hellman.

PÅ SIKT SKULLE hon gärna se ett gemensamt nordiskt rehabiliteringscenter där barn och familjer från hela Norden kan mötas. Där skulle de olika organisationerna och länderna dra nytta av varandras kompetenser och erfarenheter. Dessutom skulle underlaget vara större och det skulle därmed vara lättare att samla familjer med barn i samma åldrar och med samma problematik.

I nuläget finns inga konkreta planer på ett sådant center. Men i juni i år anordnades för första gången ett nordiskt möte för ”young survivors”, 17–25-åringar som överlevt sin cancer. Initiativet till träffen togs av sylva, den finska barncancerorganisationen.

– Finland har kommit långt med sina rehabiliteringsprogram och har en väl utbyggd eftervård. Här arbetar barncancerorganisationerna i nära samarbete med sjukhusen, konstaterar Ann-Mari Hellman.

FINLAND HAR, liksom Norge, till exempel ett ambitiöst program med kontinuerliga träffar och vistelser för många olika grupper: drabbade barn, syskon, familjer, mor-och farföräldrar, skolpersonal och så vidare.

– Där finns mycket för oss i Sverige att lära och inspireras av, liksom de kan lära av oss, säger Ann- Mari Hellman.

Maja Hök
redaktionen@barncancerfonden.se