Tankar från en sjukhusclown

Maja har sedan 1994 gått under namnet clownen Loppa på sjukhuset i Göteborg. Hon har under sina år som clown haft en mängd fina möten, fått många tips och råd från både små och större vänner, samt utmanats och ibland behövt använda all sin clownkunskap och fantasi för att få kontakt med den hon hälsat på.

clown-720x405.png
Fotograf: Helena Kyrk

Jag fick en förfrågan om att skriva ett blogginlägg från Clownkliniken till Barncancerfondens blogg. Det kändes mycket hedrande. Jag satte mig ned framför datorn och började fundera. Vad skulle jag skriva? Mina tankar gled in på hur mitt eget clownande på sjukhus hade börjat och vem som gjort det möjligt att jag överhuvudtaget kunde sitta där och filosofera om vad jag skulle få på pränt. Min väg in i detta ovanliga yrke var en engagerad förälder i Barncancerfonden Västra. Närmare bestämt Ann Lundsten som såg en dokumentär om ett gäng franska sjukhusclowner. 1993 startade hon ett pilotprojekt på barncanceravdelningen i Göteborg. Två professionella clowner anställdes på prov och kom kontinuerligt och besökte barnen på avdelning. Året därefter började jag.

Sedan mina första stapplande steg som clownen Loppa på sjukhuset i Göteborg har jag inte kunnat sluta och 2001 startade jag Clownkliniken som då tog över det officiella ansvaret för clownverksamheten och vi började besöka hela sjukhuset. Det fina samarbetet med Barncancerfonden behöll vi.

När jag tänker tillbaka på alla fina möten jag och mina kollegor har haft under de här åren blir jag alldeles varm i hjärtat. Så många fantastiska barn och otroliga föräldrar. Det är ju ni alla som gör att vi fortsätter och att så få av oss clowner vill byta jobb. Glädjen över att få ta del av alla olika personligheter, höra skratten och se leenden bryta fram efter en jobbig period är en gåva svår att beskriva.

Råden och tipsen från våra små och lite större vänner är otaliga, allt ifrån hur man dejtar till hur grävmaskiner fungerar. Mången gång har vi hamnat i klistret och fått hjälp. Tjuvar har jagats och en och annan clown har även hamnat i finkan. Andra gånger har vi satts på prov och blivit förhörda på olika grundkunskaper såsom matematik, främmande språk allmänt hyfs. Vi har försökt imponera med våra tricks men också blivit förbluffade av barnens, som nog alltid är de bästa, det måste erkännas. Gosedjur av all de slag har vi bekantat oss med, och många farliga djur har vi mött och tampats med. Ibland har personal kommit och undrat vad som står på och andra gånger har vi varit stilla och alldeles tysta tillsammans. Hemligheter har vi fått höra och vi har fått oss en massa oförglömliga minnen.

Ibland är det en utmaning för oss clowner att hitta nycklar till kontakt. När livet är riktigt jobbigt för någon av våra vänner och hen bara vill ligga under täcket men kanske behöver komma fram för att upptäcka att det faktiskt finns lite lek ändå. Då får vi använda oss av all vår fantasi och clownkunskap för att öppna upp och vi älskar att göra det även när det inte är lätt. Det händer att jag får höra en ursäkt från en förälder när deras barn är svåra att nå fram till, det behövs verkligen inte. Själva klurandet ger upphov till nya idéer och infall som utvecklar oss och vårt arbete och gör oss ännu bättre på det vi gör även om vi just den gången inte nådde ända fram. Det kan vara skönt att veta som förälder.

Minnet över vem som planterade det första sjukhusclownfröet i Sverige här i Göteborg kommer vi att vårda ömt på Clownkliniken. Vår tacksamhet till Ann och Barncancerfonden Västra är stor. Från Göteborg spred sig clownverksamheten och nya clowngrupper skapades, idag träffar du sjukhusclowner på de flesta större sjukhusen i Sverige. Ett enda litet frö satt av en engagerad förälder i en föräldraförening, har växt till ett stort träd. Det tycker jag är fint och värt att ta hand om.

/Maja Ringstad, verksamhetsledare på Clownkliniken och clownen Loppa