Mamma min mamma
Idag på mors dag hyllar vi mammorna lite extra. Läs Frida Kristenssons hyllning till sin egen, och alla andra mammor som på olika sätt kämpar för sitt barn.
Idag är det mors dag. Dagen på året där vi skall hylla alla våra mammor.
Just nu finns det mammor som springer mellan isolerat rum till matsalen och kämpar för att hennes barn skall må så bra som möjligt. Hon har säkert inte fått många timmars sömn i natt på de obekväma sofforna. Hon har heller inte ätit ordentlig med mat, utan tagit en banan och lite kex. Den här mamman har säkert vaknat flera gånger i natt för att kontrollera att hennes lilla unge andas.
En annan mamma bor på andra sidan jordklotet för det är där det finns en eventuell behandling som kan bota hennes barn.
En tredje mamma tillbringar dag ut och dag in på hospis. Hon lever tillsammans med sitt barn, in i det sista.
Den fjärde mamman spenderar sin dag på jobbet. Hon jobbar med att bota cancersjuka barn. Hon är inte själv medveten om hur viktig och fantastisk hon är. Alla kvinnor som jobbar idag på våra sex barncancercenter är mammor, extra mammor, som kompletterar den biologiska mamman. Idag ligger inte deras fokus på att bli firade utan på att underlätta och överleva dagen.
Vi har så många olika mammor som inte firas denna dag.
Idag vill jag skänka de mammorna en extra tanke samtidigt som jag firar min egen. Min mamma som inte blivit firad varje år då cancer tagit all fokus. Men idag, idag firas du mamma!
Jag har alltid varit väldigt lik min mamma, både till sättet och till utseendet. Alltid 110% all in, långt blont hår, många bollar i luften på samma gång och aldrig en lugn stund. Vi delar sång som ett stort intresse, vi älskar att shoppa och behöver inte kommunicera med ord för att förstå varandra. När man som tonåring blir sjuk förändras allt. Livet kastas om och prioriteringarna omvärderas till något annat. Att upptäcka livet som resterande ungdomar gör blir inte längre viktigt. Att frigöra sig ifrån familjen blir inget alternativ då du nu istället blir ständigt beroende av hjälp. Mitt i denna labyrint som vardagen förvandlats till är det lätt att gå vilse och inte hitta sig själv.
I de lägena har jag kollat på dig mamma.
Jag har kollat på ditt långa blonda hår och tänkt att en dag kommer mitt också att bli så långt igen. När jag inte själv haft hår att locka har jag lockat ditt.
När jag känt mig osäker har jag refererat till dig. Hur skulle mamma gjort? För precis så skulle jag agerat om jag varit mitt gamla jag.
När jag inte hittat mig själv har jag letat i dig, för jag vet att i dig bor det en mini-jag.
Det är just därför vi ryker ihop ibland, för att vi är så lika. I dig ser jag mig själv och ingen förstår mig så bra som du! Tack för att du är mitt facit.
/Frida Kristensson