Det handlar inte om döden. Det handlar om livet!  

Allhelgonahelgen är just över. Jag har tänt ljus för de mina och samtidigt firat halloween och haft höstlov med barnen. Specialprogram om sorg på radio blandas med recept-tips på Halloweengodis. Liv och död samtidigt, på något vis.

 Jag har på kort tid läst tre böcker om nära-döden-upplevelser. Neurokirurgen Eben Alexander skriver i sin bok ”Till himlen och tillbaka” om sina upplevelser när han själv upplevde vad som händer när själen lämnar kroppen för en stund. Eben drabbades av en svår hjärninflammation och försvann bort från den här världen. Han, som haft vetenskapliga förklaringar på sina patienters upplevelser fick nu förnimma och vandra in i en värld som kom att förändra allt för honom när han väl kom tillbaks till livet.

Todd Burpo & Lynn Vincent har skrivit boken ”Himlen finns på riktigt” och beskriver pojken Coltons upplevelser av Himlen och Gud under sitt tillfälliga besök där. Elisabeth Kübler-Ross’ klassiska bok ”Döden är livsviktig” handlar om hur hon i egenskap av psykiater mött döende barn som gjort henne övertygad om att livet fortsätter efter döden.

Jag har läst dessa böcker och tänkte först att de ju handlar om det mest fruktade, det för mig ovissa och outforskade. Det många är mer eller mindre rädda för. Det handlar om det vi alla någon gång tvingas möta med någon vi älskar och något vi alla kommer att möta själva en dag.

Jag har haft svårt att läsa böcker överhuvudtaget sedan min son var sjuk i cancer. Bokstäverna har dansat framför ögonen på mig och jag har haft svårt att hålla min koncentration på längre texter. Jag har mest lyssnat på ljudböcker och radioprogram. När jag nu återfunnit fokus på böcker har det blivit så att det blivit ett ”döden-tema” över dem. Kunde jag inte ha valt ett mer lättsmält tema? kan man undra. Jo. Men nu är läslusten tillbaka, tillsammans med förmågan att koncentrera sig. Och de här böckerna kom till mig, var och en på sitt eget vis.

Jag funderar över det en stund. Varför läser jag om döden? Och hur kommer det sig att jag inte mår dåligt när jag läser dem? Hur kommer det sig att de här böckerna om döden fängslar mig, fyller på min livglädje och skapar mer läslust? Jag tror jag hittat svaret. Böckerna handlar ju inte om döden. De handlar om livet.

Böckerna handlar om livet och om hur vi lever våra liv här på jorden innan vi någon gång dör. Böckerna handlar om relationer, och om hur vi kan välja att leva livet fullt ut när vi väl har det. Och så handlar det om att nå avslut och försoning i de relationer som skaver. Det handlar om livet, mina vänner.

/Helene Kindstedt