”Det känns fint att kunna hjälpa till med det jag kan”

Krypa upp för Kebnekaise, armcykla till Paris eller simma till Åland. Ingen utmaning är för stor för den hjulbente äventyraren och inspiratören Aron Anderson. Just nu drömmer han om att bestiga världens högsta berg, Mount Everest, något han aldrig trodde var möjligt när han som nioåring fick sin första rullstol. Då trodde han heller inte att han skulle bli juniorvärldsmästare i rullstolsfriidrott och den förste idrottaren som genomförde en svensk klassiker i rullstol.

– När det händer svåra saker i livet – oavsett om det är något stort som att du blir sjuk eller en mikrogrej som att du missar bussen – så ställs du inför ett val: Du kan lägga dig ner och göra dig till ett offer och tycka synd om dig själv. Eller så kan du göra det bästa du kan av din situation, säger Aron.

Aron valde det senare.

Det var som sjuåring Aron drabbades av sarkom. En cancertumör stor som en knytnäve hittades i bäckenet och operationen ledde till att nerverna till benen skars av. Idrottstokige Aron kunde inte längre gå.

– Som nioåring såg jag det som en dödsdom att sitta i rullstol för resten av mitt liv. Jag hade som alla andra fördomar om ett liv i rullstol och trodde att jag skulle deppa ihop.

Det blev genom idrotten som Aron återfick livsgnistan och började se möjligheterna som rullstolen gav, i stället för hindren. Barncancerfondens stöd var viktigt under den tuffa tiden och i dag ger Aron tillbaka – och det med besked. Hittills har hans äventyr samlat in över 13 miljoner kronor till Barncancerfonden.

– Barncancerfonden är en av anledningarna till att jag sitter här i dag, därför känns det fint att kunna hjälpa till med det jag kan. Läkarna sa till mina föräldrar att jag inte skulle överleva cancern. I dag jobbar jag för att inga föräldrar eller barn någonsin ska behöva höra dom orden, säger han.

De första åren som engagerad var Aron ambassadör för Barncancerfonden. Det var först 2013 som hans engagemang väcktes på riktigt, när han cyklade med Team Rynkeby från Malmö till Paris. Aron insåg att man kunde samla in pengar till Barncancerfonden genom sponsorer.

Samma år blev Aron utmanad av en kompis att bestiga Kebnekaise, Sveriges högsta berg.

– Innan dess hade jag elittränat men jag hade aldrig gjort äventyr. Det blev banbrytande mentalt: Att jag kunde klara så mycket mer än jag någonsin trott var möjligt. Att jag, som sitter i rullstol, kunde bestiga ett berg!

Arons bestigning av Kebnekaise fick stor uppmärksamhet i medierna.

– Då tänkte jag ”fan, man kanske skulle bli äventyrare”, säger Aron och skrattar.

Sedan dess har han bland annat åkt skidor till Sydpolen, bestigit Kilimanjaro i Afrika, kört Ironman på Hawaii, och klarat ett ökenultralopp i 46-gradig värme i Dubai. Han har också hunnit göra över 400 fallskärmshopp.

Även om själva äventyret inte alltid har lyckats, som när han fick avbryta 300 meter från toppen av Europas högsta berg, Elbrus i Ryssland, så har insamlingen till Barncancerfonden blivit lyckad.

– Jag gör ofta insamling från privatpersoner via Swish, som vid årets Vasalopp – mitt sjunde i rad –  då vi fick in 836 000 kronor. Det är fantastisk häftigt att se hur folk vill engagera sig och vara med och göra skillnad.

Utöver att samla in pengar är Aron även personligt engagerad i drabbade barn som han har mött. En del har han fortfarande kontakt med, andra har gått bort.

– Det känns fint, även om det är jävligt tufft. Jag har tagit med ungdomar upp på Kebnekaise och till Trolltunga i Norge. Saga (Lundin, reds anm), som gick bort 2018 i samma cancer som jag hade, kom jag väldigt nära. Hon var ofta och käkade middag hos oss.

Nu stöttar Aron en kille som heter Oskar, som även han har drabbats av sarkom och har tvingats amputera ett ben.

– När jag träffade honom för ett år sedan tyckte han livet var meningslöst. Jag har gjort mitt bästa för att få honom att fatta att man kan ha ett bra liv i rullstol. Nu har han börjat spela tennis igen och har hittat tillbaka till livsglädjen. Det är så fint att se.

I dag lever Aron sin dröm och är en stor förebild för många drabbade barn.

– Jag åker runt i världen på en massa roliga grejer och gör samtidigt något gott. Jag känner att det jag gör ger andra något. Många hör av sig och har fått energi till sina projekt och drömmar – och det ger mig mycket, berättar Aron.