I oktober 2017 fick Nina oförklarligt ont i armen. Ett besök på akuten med röntgen kunde inte visa något. Smärtan gick över på några dagar och allt var som vanligt igen. Två veckor senare fick hon ont i benet. Vi tänkte att det var samma sak som med armen och avvaktade. Hon blev bättre för varje dag som gick. Efter knappt två veckor hittade vi en knöl på benet och tankarna började mala. Ett nytt besök på akuten visade skelettförändringar och blodprover visade en förhöjd sänka (SR). Fortsatt utredning planerades och några dagar senare gjordes en magnetröntgen (MR) av underkroppen. Den visade utberedda skelettförändringar i båda benen som de inte kunde ge någon förklaring till. Utredningen fortsatte sedan med allmän genomgång med prover, röntgen hjärta/lungor, ultraljud av buk-lever-mjälte-körtlar, biopsi (prov från skelettet) och skelettscint för att se utberedningen i hela kroppen.
Under hela denna tid hade Nina från och till väldigt ont i sin arm och vi hade stora problem att smärtlindra. Och jag är ända ganska bra på det här med smärtlindring... Men varje smärtepisod höll i sig runt 5 dagar och sedan blev hon smärtfri igen.
13 dec 2017 fick vi beskedet att det var cancer. Man misstänkte lymfom men det fanns inte tillräckligt med material i biopsin för att helt kunna fastställa detta.
Sedan gick det snabbt. 15 dec togs ny biopsi, benmärgsprov och en subcutan venport (SVP) satten in. Eller "port" som vi kallar det. Man gjorde en skiktröntgen (CT) av hela kroppen för att vara säker på att det inte fanns något i inre organ.
22 dec satte behandlingen igång. Man gjorde en LP (lumbalpunktion dvs stick i ryggen) för att ta prov på liqvor (vätskan som cirkulerar runt hjärna och ryggmärg) samt sprutade in en första dos cellgifter, Methotrexate. Detta gör man för att de barn som inte får detta i stor utsträckning längre fram får tumörer i hjärnhinnan. Man startade också högdock kortison för att påbörja tumörsönderfallet. Under denna tid behövs mycket vätska för att skölja ut skiten via urinen och hon fick därför dropp dygnet runt.
Julen 2017 tillbringades till största delen på sjukhus och detta var en fantastisk upplevelse. Det personalen tillsammans med Barncancerfonden gjorde för oss var helt makalöst! Alla på avd 322 på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus kände glädje och tacksamhet. Helt ovärderligt! Att sedan få åka på permission i några timmar och fira julen med familjen och släkten var underbart.
