Jag har hittat mitt drömjobb

Evelina Hellström är ny syskonstödjare i Region södra, med utgångspunkt från barnsjukhuset i Lund. Här berättar hon om sin första tid på drömjobbet.

12x5 Image

Hej!

Här ovan är jag tillsammans med en av mina superhjältar!

Jag har tidigare jobbat som undersköterska här på barnsjukhuset, och sett hur syskonen hamnat i skymundan. Så att nu få möjlighet att ge dem tid känns fantastiskt!

Innan jag blev undersköterska jobbade jag som barnskötare i många år, jag har läst olika kurser inom special och socialpedagogik och psykologi, och hade en dröm om att utbilda mig till socionom. Som syskonstödjare känns det som jag får en blandning av allt. Jag har med andra ord hittat mitt drömjobb!

Jag har bara jobbat som syskonstödjare ett par månader, men känner redan en sådan enorm tacksamhet över alla mina nya kompisar jag lärt känna och att jag får äran att finnas där för dem. För det är lite så jag ser min roll. Att jag får vara en vuxen kompis som ser och hör dem, och finns där på deras villkor, så länge som det behövs.

Hur fantastiska föräldrarna än må vara, så är det tyvärr oundvikligt att syskonen hamnar lite i kläm när ett barn blir svårt sjukt. Jag hoppas att det även underlättar lite för föräldrarna att det finns någon där för de friska syskonen.

Tyvärr kan jag inte trolla bort det hemska som drabbat familjen, men jag vill hoppas kunna bidra med lite glädje i vardagen.

Mina dagar ser väldigt olika ut, ibland går vi en promenad i skogen, pysslar på mitt rum, spelar biljard, leker på Ronald McDonalds huset eller lekterapin.
Och så blir det förstås en hel del fika. Att få gå på café uppskattar de flesta syskonen, oavsett ålder.

En av mina arbetsuppgifter är att informera i skola och förskola tillsammans med mina konsultsjuksköterskor. Även det på syskonens villkor.
Ibland träffar jag kanske bara personalen och skolkurator. Ibland pratar jag i hela klassen tillsammans med syskonet. Men ibland kan syskonet tycka att det kännas jobbigt att vara med, och då kan jag prata med klassen utan att syskonet är närvarande.

I mitt jobb har jag stor hjälp av sociala medier. En del syskon vill prata via snapchat, andra på instagram, eller messenger, några killar spelar jag Roblox med och kan samtidigt chatta med dem där. Och nu har jag precis fått en lektion i TikTok av ett syskon, så nu kan jag följa dem där också. Vill man hitta mig på sociala medier så heter jag SyskonEvelina. Sedan kan man naturligtvis nå mig via mail eller telefon.

Jag hoppas skapa förtroende och trygghet hos syskonen, att de känner att de kan höra av sig till mig både när de är ledsna och behöver någon som lyssnar, men också när de bara behöver komma bort och glömma allt det jobbiga en stund och hitta på något kul.

Jag kommer även jobba på att öka syskonens delaktighet i vården, jag tror det är viktigt att de får komma till sjukhuset ibland och få en inblick i vad som händer med det sjuka syskonet.

Jag ser även fram emot att hitta på olika gruppaktiviteter så man kan ge syskonen en chans att träffa andra som är i samma situation. Jag håller just nu på att planera vårens aktiviteter.

Sjukhusets akvarium kan locka fram många samtal, ibland är det lättare att prata utan att behöva ha ögonkontakt.

Under våren kommer jag tillsammans med mina konsultsjuksköterskor Jennie Stigmar och Johanna Mårtensson åka runt till alla hemsjukhusen i regionen. Vi kommer även ha vår terapihund Austin med på vår roadtrip.

Jag kommer även åka runt i landet till de andra syskonstödjarna för att få en liten inblick i hur de jobbar. Hittills har jag varit hos ”SyskonCarina” i Linköping, fantastisk kul att få se deras verksamhet.

Jag ser fram emot att lära känna fler superhjältar, för det är precis vad syskonen är!

/Evelina