”Min drivkraft är att kunna lösa ett mysterium”

Kajsa Paulsson är i grunden biolog och har sedan femton år tillbaka forskat på hur leukemi, främst ALL (akut lymfatisk leukemi) hos barn och tonåringar, uppkommer.

– Det är spännande att forska på tumörer och genetik. Det är genetiken som styr allt och det är där svaret finns på varför en cell blir en cancercell, säger hon.

I dag vet forskarna att cancern uppstår när en cell får avvikelser i generna som styr hur cellen beter sig och hur ofta den delar sig. Vid vissa avvikelser sätts cellens kontrollsystem ur spel och cellen börjar dela sig okontrollerat.

– Det leder till cancer. I vårt nya projekt, som jag driver tillsammans med bland annat Bertil Johansson, ska vi undersöka en typ av barnleukemi som kännetecknas av att cellerna har alldeles för många kromosomer. Det kallas hyperdiploidi.

"Det är spännande att forska på tumörer och genetik. Där finns svaret på varför en cell blir en cancercell."

Kromosomerna innehåller gener och därmed får också cellen en störning i genaktiviteten.

– Vi tror att detta leder till att ett barn drabbas av leukemi. Men vi förstår inte hur den här processen uppstår. Varje år drabbas ungefär 30 procent av alla barn med ALL av den variant som kallas hyperdiploid.

– Det är med andra ord en ganska vanlig grupp, men ovanlig genetiskt sett. De som drabbas har en relativt god prognos, över 90 procent överlever med dagens behandling. Det som är intressant för oss nu är att undersöka bakgrunden till varför sjukdomen uppstår och varför vissa barn inte svarar på behandlingen.

De kommande tre åren ska Kajsa Paulsson och hennes kolleger göra tre olika studier. I den första ska de undersöka om alla extra kromosomer är lika gamla. Det vill säga om de tillkom vid samma tillfälle eller inte. Den andra delen handlar om att se om antalet kromosomer skiljer sig åt mellan olika leukemiceller. Om det är på det viset kan det tyda på att cellerna delar sig på ett felaktigt sätt. I den sista delen av studien ska forskarna undersöka hur de extra kromosomerna påverkar aktiviteten av gener och proteiner i leukemicellen.

– Om vi får veta det kan vi avslöja vilka kontrollprogram som inte längre fungerar i cellen, och kanske kan man då hitta läkemedel som riktar sig direkt mot dessa.

I en tidigare studie, publicerad i Nature Genetics, gjorde Kajsa Paulsson och hennes kollegor i Lund en helgenomsekvensering av femtio fall av hyperdiploid ALL.

– Det mest överraskande var att hos de barn som drabbats av den typen av ALL fanns det inte många genmutationer. I stället hade barnen extra kromosomer i cellerna. Vår slutsats är att de extra kromosomerna måste styra leukemin på något vis. Vi såg detta hos alla och samtliga hade en ”tyst arvsmassa” i övrigt. Vi såg också att detta verkar tillkomma tidigt, kanske flera år innan leukemin bryter ut.

Kajsa Paulsson har använt prover från den lokala biobank som finns i Lund. Hon har också plockat ut kliniska uppgifter om patienterna från NOPHO:s barnleukemiregister, som innehåller uppgifter om barnleukemidrabbade barn från hela Norden.

– Utan det är det svårt att göra den här typen av forskning och att ha allt lättillgängligt i form av data är ovärderligt. Vi utgår alltid från patientprover och benmärgsprov vid diagnos. Tekniken är viktig för att nå ett genombrott, men också tiden.

– Min yttersta drivkraft är att det här är som att lösa ett mysterium. Jag ligger ofta vaken om nätterna och funderar på det här och hur det ska kunna lösas. Att min systerson hade leukemi som treåring har också påverkat mig att försöka lösa detta samt hitta nya sätt att behandla och bota.