Landstinget lovar handlingsplan

Peter Olofsson har varit landstingsråd i Västerbottens läns landsting i fem år, under två perioder. Han är väl medveten om att den lågt tilltagna bemanningen för läkare leder till svårigheter och problem för dem som vill ha ledigt för forskning.

– Utan tvekan är forskning ett av våra uppdrag som universitetssjukhus och vi ska definitivt se till att det finns förutsättningar. Men problemet är att vi inte kan få tag i personal samtidigt som kliniken måste rulla på. Patienterna måste alltid gå först, säger han.

Problemet med läkarbrist har funnits länge och på alla sjukhusets avdelningar. Svårigheter att locka, behålla och stå ut i konkurrensen är svårt, konstaterar Peter Olofsson.

– Jag vill inte skylla ifrån mig men det har varit neddragningar på utbildningsplatser och en arbetsmarknadspolitik som inte har förutsett bristen. Vi har också haft för trubbiga instrument för att se över behoven.

För att komma till rätta med läkarbristen ska Peter Olofsson tillsammans med Gabriel Wikström (S), sjukvårds- och idrottsminister, börja med att ta fram en handlingsplan.

– Den ska innehålla en förteckning över hur många som måste utbildas för att täcka behovet av läkare, både ST och AT, sjuksköterskor och vad vi ska ansvara för och göra. Vi har påbörjat dialogen och ska sätta oss ned för att prata gemensamt om detta. Min förhoppning är att det sker snart, säger Peter Olofsson.

Målet är också att Helene Hellmark Knutsson (S), minister för forskning och högre utbildning, även ska vara med, säger han.

Förutom en handlingsplan som ska driva frågorna om läkarbrist arbetar de lokala landstingspolitikerna med att locka blivande ST-läkare med praktikplatser och bra handledning. Man har också satsat på ett forskningscenter tillsammans med de andra norrländska landstingen samt anställt en chef för verksamheten.

– Vi försöker locka men det är svårt. Problemet är att alla universitetssjukhus tävlar om att få de allra bästa läkarna och många gånger är vårt patientunderlag för litet.

Hur prioriteras detta i er budget?

– Vi har höga kostnader och har förlorat 360 miljoner kronor i skatteutjämning, varje år har vi en utveckling med nya mediciner och behandlingar som kostar 80 miljoner kronor per år. Våra största utmaningar är finansiering av vården och bristen på personal. Vi har höjt skatten, men det kan bli fråga om det igen.

Även Peter Olofsson anser att det finns risker med bristen på klinisk forskning.

– Utan forskning blir det inte någon utveckling inom vården. Vi riskerar att hamna efter och om forskningen stannar av blir vi ett u-land. Jag ser verkligen allvarligt på det här problemet men det går inte att lösa över en natt.