Det plaskas innanför brunbjörnarnas inhägnad. Kompisarna Eric Ulesköld och Elof Zetterberg från Malmö och Hässleholm, 16 och 17 år gamla, tittar nyfiket över kanten för att se efter vad som pågår.

De börjar genast skratta åt den komiska scenen; två björnar har hoppat ner i vattnet – men vägrar blöta ner sina framtassar. Det ser ut ungefär som om de försöker boxas och simma på samma gång, gulliga och ängsliga.

– Det ser ut att vara lite kallt va! utbrister Eric skattandes.

– De vill inte blöta ner håret, fortsätter Elof.

Duon ”klickade direkt” på Barncancerfondens ungdomsläger 2015 och har sedan dess mötts varje år. De återkommer så ofta de kan, eftersom lägren präglas av en gemenskap de annars sällan får uppleva.

– Det blir lite annorlunda här. I vanliga fall måste man berätta om sin historia, hur man är och hur man funkar. Men här fattar alla. Vi kanske inte har exakt samma upplevelser, men alla har gått igenom liknande saker. Man klickar egentligen med alla på de här lägren, på ett väldigt speciellt sätt, säger Elof medan de lämnar björnarna och spatserar vidare i parken.

Det är också precis så det ska vara på Barncancerfondens ungdomsläger, berättar Anna Iwers Isaksson, lägrets huvudledare och ordförande för Barncancerfonden Östra som är årets arrangör.

– Många blir isolerade i sin sjukdom. Eller isolerade som syskon. Här har de ett socialt sammanhang där de kan lyfta varandra. Helgen har varit helt magisk och jag har sett så mycket glädje under de här dagarna. De kommer alla ut som starkare ungdomar.

Årets sammankomst på Kolmården är den tionde i ordningen och har samlat 191 ungdomar från hela landet. Här möts ungdomar som är eller har varit drabbade av barncancer, även syskon är välkomna.

Många har blivit vänner genom åren. Och de nya välkomnas med öppna armar, berättar såväl förstaårsungdomar som ledare.

– När ungdomarna möttes i början av helgen så slängde sig många om varandra. Så starka band skapas på de här lägren, fortsätter Anna Iwers Isaksson.

Att främja gemenskap är ett av lägrets huvudsyften. Men det är även – som årets tema låter avslöja – en helg där ungdomarna ska ges en chans att utmana sig och testa sina gränser. Men utan att för den skull ställa för höga krav på sig själva, berättar Linda Lundgren som är en av arrangörerna.

– I kväll ska de få lyssna på en föreläsning med en överlevare som vet precis vad ungdomarna går igenom. Hon kommer att berätta om sin resa, inspirera och peppa. Och även tala om att inte ställa för höga krav på sig själva, eftersom en utmaning inte behöver betyda att springa maraton eller bestiga ett högt berg. Att ta sig ur sängen och göra sig ordning kan vara nog så tufft.

Helgen har varit späckad med aktiviteter och bergochdalbanan Wildfire har utan tvekan varit mest populär.

Den som var hågad kunde möta morgonljuset med att göra ”morgonstall”, det vill säga mocka, i inhägnaderna medan djuren väntade i stallen. Eller se på medan djuren släpptes ut i parken igen. Dagarna kunde de även spendera i pyssel- eller teknikrum, på ett spa eller med yoga.

Eric valde att bestiga berg – genom att klättra på bergsväggen som ligger utmed Kolmårdens havsvik Bråviken.

– Det var riktigt kul. Men jag var ovan så jag har lite ont i händerna, säger han, nu på väg in till hagen för att klappa getter med Elof – och den nya bekantskapen Christina Pellou, 19 år, från Göteborg.

– Vi satt uppe sent och spelade kort och “jag har aldrig”, berättar hon.

– Ja, det var då vi träffades. Det är på kvällarna man träffar nytt folk. Men vi kom knappt upp i morse och missade morgonstallet, tillägger Eric och skrattar.

– Nä, vi är rätt trötta på morgnarna, hinner knappt till frukosten. Men det gör inget. Det viktiga är ändå gemenskapen, säger Elof.