Precisionsstrålning och precisionsmedicin kan ge skonsammare behandling av hjärntumör hos barn
En komplikation efter strålbehandling av hjärntumörer hos barn är bland annat olika kognitiva svårigheter. Svårigheter som vanligtvis blir tydliga först ett par år efter behandlingen och som ofta tyvärr förvärras i takt med att kraven på barnets prestationer med åldern ökar. En mer exakt diagnos kan dock göra att behandlingen kan bli mer skräddarsydd, både vad gäller strålning och annan cancerbehandling. Hur strålningsrutinerna skulle kunna anpassas har en grupp forskare vid Uppsala universitet studerat.
Tumörer i hjärna och ryggmärg (CNS-tumörer) utgör nästan 30 procent av alla tumörer hos barn och ungdomar. Beroende på om tumören är godartad eller elakartad ser både behandling och prognos väldigt olika ut. Kirurgi är ofta den viktigaste behandlingen, men en del tumörer sitter på så känsliga ställen i hjärnan att de inte går att operera bort. Om ytterligare behandling ska ges efter en eventuell operation beror på diagnos, tumörens läge, hur mycket av tumören som finns kvar och barnets ålder. De flesta elakartade CNS-tumörer, men även vissa godartade, kräver kompletterande strålbehandling eller cytostatika. Barn under tre år undviker man ofta helt att stråla för att inte skada deras hjärnor.
Gustaf Ljungman, överläkare i barnonkologi och professor i pediatrik vid Akademiska Sjukhuset och Uppsala universitet har tillsammans med bland andra Helena Söderström, neuropsykolog och doktorand, samt Ulla Martinsson, onkolog och strålläkare nyligen genomfört en studie om neurokognitiv påverkan efter strålbehandling vid yngre ålder. Forskargruppen har tittat på sena komplikationer som försämrat arbetsminne, nedsatt intellektuell förmåga och i förlängningen sämre skolprestation och om de kan kopplas till stråldoser och målvolym.
Fler riskorgan identifierades
Vid all strålbehandling kommer strålning även påverka vävnad runt målet, så kallade riskorgan. I den aktuella studien har forskarna undersökt hur mycket proton och/eller fotonstrålning barnen har fått mot de vedertagna riskorganen som är innerörat, synnerven, synnervskorsningen, hypofysen, hypothalamus, hippocampus och hjärnbryggan, men även nya möjliga riskorgan som lillhjärnan, lillhjärnans mittdel och thalamus har studerats. Resultatet visade ett tydligt samband mellan faktiska stråldoser mot riskorgan, både vedertagna och potentiellt nya, och neurokognitiv förmåga, berättar Gustaf Ljungman.
– Vi kunde se att efter högre stråldoser mot riskorgan hade barnen lägre prestation på såväl IQ som perception, arbetsminne och snabbhet. Vi såg också att barn som fick fotonstrålning och strålbehandling mot både hjärna och ryggmärg var de som presterade lägst.
Komplikationer långt efter strålbehandlingen
Strålbehandlingen tar död på kvarvarande tumörceller, men påverkar också de normala celler som finns i strålfältet. Strålningen startar bland annat en inflammatorisk process som fortgår under mycket lång tid efter behandlingen och det är den som leder till en progressiv kognitiv försämring vilket också syntes i denna studie, berättar Gustaf Ljungman.
– Ju längre tid som hade gått efter strålbehandlingen, desto lägre presterade barnen på snabbhet och arbetsminne.
Kan stråla försiktigare redan idag
Gustaf Ljungman menar att vi redan idag genom nyare typer av strålbehandling, framför allt protonbehandling, kan få effektivare behandling av tumören samtidigt som de friska cellerna skonas.
– Vår studie visar att man bör strålbehandla så sparsamt som möjligt mot strukturer som är viktiga för neurokognitiva nätverk, det handlar om innerörat, synnerven och hippocampus, men även lillhjärnan, lillhjärnans mittdel och hjärnbryggan är riskorgan.
Nya diagnostiska metoder viktiga för val av behandling
Gustaf Ljungman är också en av initiativtagarna till GMS Barncancer, pilotprojektet som innebär att alla barn som insjuknar i cancer sedan 2021 nu erbjuds så kallad helgenomsekvensering för en mer exakt diagnos vilket i förlängningen kan leda till mer precisionsbehandling.
– Även om vissa typer av hjärntumörer fortfarande saknar effektiv behandling har standarddiagnostiken för hjärntumörer generellt förbättrats de senaste åren, bland annat genom kartläggningen av tumörers DNA inom ramen för den helgenomsekvensering som utförs på barncancerdrabbade barn i Sverige. Precisionsmedicinen har även identifierat lovande målproteiner där det finns läkemedel att testa när vi ser att andra behandlingsalternativ inte fungerar.
Gustaf Ljungman ser också framför sig att genanalyserna kan bidra till skonsammare strålbehandling och på så sätt minska risken för sena komplikationer.
– Om vi redan vid diagnos kan gruppera patienterna bättre än i dag utifrån prognos och förväntat svar på strålbehandling skulle vi kunna ge en mer skräddarsydd strålbehandling redan från start.
Rädda fler liv och minska komplikationerna
Hjärntumörer är idag en samling diagnoser med väldigt olika prognoser, men Gustaf Ljungman hoppas att de möjligheter som precisionsmedicin och precisionsstrålning öppnar för ska kunna förbättra både överlevnad och minska skadorna av cancerbehandlingen.
– Jag hoppas att med mer skräddarsydd behandling så kommer vi under de kommande åren att kunna rädda fler barn med hjärntumörer till livet samtidigt som vi kan minska både akuta och sena komplikationer.
Läs hela artikeln här: