Om du möter någon vars barn blivit sjukt eller ännu värre
Innan du läser detta inlägg vill jag vara mycket tydlig. På riktigt alltså, du behöver förstå detta innan du fortsätter läsa.
Jag har läst en hel del böcker i ämnet, sett och hört många föreläsningar och framförallt upplevt detta själv. Men det betyder inte att mina råd fungerar. Inte alls om vi ska vara ärliga.
Om du själv upplevt detta och motsätter dig mina tankar så ta en liten paus och förundras över hur olika vi kan vara i samma eller liknande situation. Kort sagt detta är tankar och erfarenheter från en norrländsk kille som gillade Mötley Crue när han var femton, vars barn fick en hjärntumör, och som beslutade sig om att skriva en blogg och föreläsa om det. Jag vet egentligen inget, men har upplevt en hel del. Är det klart? Ok, då kör vi.
Riktiga vänner
Det är när något sånär händer som man verkligen ser vilka som är ens riktiga vänner. Det är ofta så det låter när man pratar om hur andra människor behandlar en när det hänt något hemskt. Men, jag har tänkt på det. Visst finns det vänner och kompisar som varit mycket osynliga under Noels sjukdomstid. Men, så är de ju nästa alltid i livet. Är det inte så att man har olika kompisar för olika skeden i livet? Jag menar, jag har många kompisar som jag livligt diskuterar Skellefteå AIKs backuppsättning med men, som jag om jag ska vara ärlig inte vet speciellet mycket om på det personliga planet. Det är också så att jag har haft mycket nära vänner som jag tillbringat mycket tid med och delat djupa hemligheter med som jag inte umgås med längre. Inte för att vi är ovänner utan därför att livet tuffar på, man glider odramatiskt isär. Det är inte sorgligt även om det kan verka så vi första ögonkastet utan bra. Det ger plats för nya vänner och konstellationer av människor. Jag tycker alltså inte att det är konstigt att min familj, mina vänner och bekanta spelat helt olika roller under och efter Noels sjukdomstid. Här kommer mitt försök till listan som många vill åt, vad ska man föra och inte göra när man träffar som är i er situation? OBS, denna lista är på inget sätt komplett.
Prata inte i absoluter
– Vi vet att det kommer gå bra. Jo, jag fattar vad du menar och det är viktigt att vara positiv och allt det där. Men, för mig är det en mycket närvarande verklighet att det inte gör det. Jag har tvingats tänka dom tankarna fullt ut. Det kan faktiskt gå åt helvete. Du vet faktiskt inte, säg inte det då, säg istället: Vi hoppas eller vi önskar att det ska gå bra.
Använd inte statistik
Du kanske sitter inne med lite förbluffande fakta som du läst eller hört. Ett sådant exempel fick jag från en god vän, vars son just fått diagnosen leukemi.
På mataffären stöter han ihop med en avlägsen bekänd som yttrar orden: ”Jag hörde om din son, så tråkigt. Men tänk vilken tur att det för det mesta går att bota, jag hörde någonstans att nio av tio klarar sig. Det måste kännas skönt.” Nej det känns vidrigt. Prova att vända på siffrorna, en av tio med min sons diagnos dör. Anta sen att det handlade om något annat. En av tio som börjar skolan dör innan sommarlovet. Oj, här kommer glassbilen. En av tio som äter glassen klarar sig inte. Ja, ni fattar. Ett tips kan vara att istället fokusera på att vården i vårt land är bra och att det finns fantastisk vård att få.
Lämna din eventuella religösa övertygelse utanför
Visst, om ni tillhör samma församling, klubb eller vad det nu kan tänkas kallas så visst. Jag förstår att ni finner tröst och styrka i det och det är såklart bra och er rättighet. Men, för oss andra är det bara förvirrande. Tron att en kosmisk judisk Zombie som var hans egen far kan få dig att leva för evigt om du symboliskt äta hans kött och telepatiskt meddelar hen att du accepterar honom som din mästare, så att han kan ta bort en ond kraft från din själ som finns i mänskligheten, eftersom en revbens-kvinna övertygades av en talande reptil att äta frukt från en magisk träd. När jag påpekar detta möter jag ofta motstånd. Ofta låter det något i stil med ”vad är poängen med att förlöjliga folks tro på detta sätt?” - Jo, för att det är precis såhär jag ser på det. Och, det är såklart din rätt att tro vad du vill, men. Det är också min rätt att peka ut det det orimliga i detta. Och jag är inte intresserad att prata om detta just nu under tex behandling. Men så här efteråt gör jag det gärna.
Egna teorier om orsaker och botemedel
När vi väntade på Noes andra operation fick vi via facebook utan att vi bett om det rådet att titta över Noels kost (värt att notera är att han just fyllt ett år när tumören upptäcktes). Vi står nu inför valet att ge Noel mer kålrot eller vad det nu kan tänkas ha varit eller förlita oss på den samlade forskningen från hela världen och vårt lands bästa cancerspecialister. För oss var det ett enkelt val. Och nej, jag vill inte köpa ditt kaffe som du påstår motverkar cancer. Fråga igen och vi kommer bli osams.
Avstå inte från att säga något
Det finns naturligtvis fler fallgropar att snubbla i och chansen att du ska säga exakt rätt sak vi rätt tillfälle med rätt tonfall och slå huvet på spiken är mycket liten. Detta bör på inget sätt hindra dig från att försöka. Om du kan förmå dig, säg nått. Var ärlig, säg vad du känner. Eller, prata om nått annat. Ibland är det skönt och analysera vad som gick fel i finalen mot Växjö.
Lös något praktiskt
En anna sak man faktiskt kan göra är att se till att kylen innehåller mjölk och andra färskvaror när den som du känner kommer hem. Eller att det finns fikabröd i frysen. Kanske kan du ta den där plogkanten som effektivt kommer att stoppa familjens hemresa fem meter från målet? Eller du, bjud med din vän på något kul. Det är inte säkert att hen orkar, men det uppskattas, det kan jag lova.
Det andra sidan av myntet
Hur behandlar ”vi som drabbats” de som försöker säga något snällt? Det kommer i nästa inlägg. Ba ba ba bammm
//Fredrik