Nils och den blinkande stjärnan

Det är så fint när någon gör nåt som underlättar för barn att prata om sorg.

Vår bloggare Lena Forsaeus har precis kommit ut med en bok som gör just det. Nils och den blinkande stjärnan är tänkvärd och vardagsnära, den låter oss följa med in i Nils värld.

Nils, som har förlorat sin storasyster i cancer, och nu försöker hitta sätt att förhålla sig till detta. Vad svarar man kompisarna när de frågar hur många syskon man har? Kan man säga att det döda syskonet gjorde dumma saker mot en när det levde? Och var är syskonet nu..?

Många viktiga frågeställningar tas upp och bjuder läsaren till funderingar, som kan följas av viktiga samtal. Boken skildrar också en fin vänskap växa fram. Det är stort när en nyvunnen kompis säger att han vill börja forska när han blir stor, när de pratar om sjukdomen som tog systerns liv. Så fint. Sedan visar det sig att det inte är helt lätt att säga "rätt" saker. Och vad är "rätt" saker? Det viktiga är ändå att man bryr sig.

Bokens illustrationer - som är gjorda av Mia Nilsson - känns lite som en uppdaterad och modern version av Totte-böckerna, på ett positivt sätt. Lite mer färg, lite mer detaljer och mönster. Jag rekommenderar boken varmt. Inte bara till syskon som förlorat en syster eller bror i cancer, utan till alla barn som börjar fråga om döden, eller i samband med att någon i ens närhet dött. Ett bra verktyg och stöd helt enkelt, när de viktiga frågorna börjar pocka på.

//Johanna Perwe

PS. Läs gärna om Lenas resa med den nya boken här. Ja, läs för den delen alla hennes inlägg. Hon skriver så klokt och bra, rakt igenom.