Nytt hopp om skydd för tarmarna under behandling

Unga som har haft cancer får ofta skador i magen och tarmarna efter behandling. Det kan innebära att de har svårt att äta eller smälta maten, eller att tarmen helt enkelt inte tar upp tillräckligt mycket näring. Strålning och cytostatikabehandling kan även påverka utvecklingen av hjärnan och andra delar av kroppen, då mag-och tarmkanalen är väsentlig för näringsintaget.

– De här problemen kan påverka hälsan hos canceröverlevare under resten av livet och vara väldigt stressande. Hur pass skadad tarmen blir beror på hur hård behandlingen är, säger Azharuddin Syed Khaja, forskare vid institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.

Ett friskt organ, som behandlats med strålning eller cytostatika, blir alltid mer eller mindre påverkat. Magen och tarmarna hör till de inre vitala organen som inte kan ersättas. Men det finns inget annat alternativ än att använda dessa behandlingsmetoder.

– Det är därför viktigt för oss att fokusera på tarmarnas påverkan. Vi har lyckats hitta ett naturligt skydd som kroppen har, som kan minska skadorna, säger han.

Forskning visar att vissa vita blodkroppar är kritiska för att skydda tarmarna i ett första skede när organen skadas. I projektet har Azharuddin Syed Khaja särskilt tittat på enzymerna HO-1 och MMP9 som är viktiga i detta förlopp. HO-1 driver nedbrytningen av hemoglobinet i röda blodkroppar, medan MMP9 behövs för att laga vita blodkroppar vid skadan. Processer som är viktiga för kroppens försvar.

– Det är ett naturligt skydd som kroppen har. Om vi kan balansera de vita blodkropparna genom att justera HO-1 och MMP9 i kroppen, så kommer det troligtvis att minska skadorna och hjälpa patienten, säger Azharuddin Syed Khaja.

Han menar att kroppens naturliga mängd vita blodkroppar minskar vid cancerbehandlingen. Genom att tillföra vita blodkroppar kan cellerna bli mer
motståndskraftiga. Detta är en effekt som forskningsteamet har sett i sina studier på möss. I ett försök behandlades djur och cellinjer, som både hade och inte hade enzymerna HO-1 och MMP9, med strålning och cytostatika. Resultatet visade att de som saknade HO-1 fick större skador. Om de dessutom saknade MMP9 kunde cellerna inte återhämta sig efter skadan.

– Det innebär att dessa enzymer är väldigt viktiga för att göra cellerna mer motståndskraftiga efter behandling, säger han.

Enligt Azharuddin Syed Khaja är resultaten från mössen viktiga. Samtidigt är forskningen fortfarande i ett tidigt skede och det finns många frågor kvar att utforska. Hur fungerar dessa enzymer vid skada och återhämtning – och är de beroende av varandra?

– Detta är något vi vill gå vidare och undersöka. En annan fråga är när det är mest verksamt att öka mängden av enzymet. I vilket skede har det mest effekt? Är det när barnet just fått diagnosen eller senare? säger Azharuddin Syed Khaja.

Forskningsteamet planerar nu flera studier för att ta reda på det, där de bland annat kommer använda möss före och efter strål- och cytostatikabehandling.

– Det är viktigt att vi inte ger barn något onödigt preparat, därför måste vi undersöka när det ger som mest effekt.

Förhoppningen är att upptäckten ska leda till förbättringar för unga som överlever cancer.

– Om vi både kan ge en effektiv behandling och samtidigt minska allvarliga bieffekter, kan patienterna få bättre förutsättningar för en bra fortsättning på
livet, säger Azharuddin Syed Khaja.