Utveckling av molekylär strålterapi för neuroblastom med hjälp av målsökande läkemedel
Utveckling av molekylär strålterapi för neuroblastom med hjälp av målsökande läkemedel
Neuroblastom är den vanligaste formen av barncancer i det perifera nervsystemet. Sjukdomen kan uppstå i bröst, nacke, buk och binjurar och även sprida sig till ryggraden. Den mildare varianten av neuroblastom kan i vissa fall självläka, medan den aggressiva varianten är en av de mest dödliga formerna av barncancer. I mindre än hälften av dessa fall lyckas behandlingen. Strålbehandling, som exempelvis extern strålterapi, kan ingå i behandlingen av aggressiv neuroblastom, men trots att den kan vara effektiv mot cancercellerna så kan priset vara högt i form av biverkningar. En mer specifik form av strålterapi som för närvarande undersöks är molekylär strålterapi. Med denna metod injiceras radioaktiva målsökare i patienten, och eftersom de binder specifikt till cancercellerna så resulterar det i en mer lokal och cancerspecifik strålterapi. En lovande form av molekylär strålterapi i kliniska prövningar för neuroblastom är Lutathera. Den har visat god effekt, men botar trots detta oftast inte patienten. Vår forskning inriktar sig på att förstärka effekten av molekylär strålterapi genom att göra neuroblastomcellerna mer känsliga för strålning. Detta gör vi genom att kombinera strålterapin med läkemedel som samarbetar med strålningen för att döda cancercellerna, exempelvis genom att se till att cancercellen inte kan reparera sina strålskador, eller genom att göra cancercellerna lättare för immunförsvaret att upptäcka. Vi skapar även nya radioaktiva läkemedel, skräddarsydda för molekylär strålterapi av neuroblastom, för att kunna utöka antalet behandlingsbara patienter. I detta projekt kommer vi undersöka olika läkemedel i kombination med molekylär strålterapi, både etablerad och experimentell, för att ta reda på vilka kombinationer som är mest effektiva. Vårt långsiktiga mål är att bidra till att fler barn med neuroblastom botas, men också möjliggöra att man kan sänka stråldoserna och reducera biverkningarna från strålterapin utan att riskera sämre terapieffekt.