Stöd i vardagen till barn som avslutat behandlingen för hjärntumör-En interventionsstudie

Stöd i vardagen till barn som avslutat behandlingen för hjärntumör-En interventionsstudie

Varje år diagnosticeras omkring 70 barn med hjärntumör i Sverige. Dessa barn får ofta efter avslutad behandling fler seneffekter än barn som behandlats för andra cancerformer. Exempel på seneffekter kan vara hormonrubbningar, fysiska, emotionella, beteendemässiga och kognitiva svårigheter. Många studier belyser problem som barnen fått i samband med sin sjukdom och behandling, men få studier fokuserar på de hinder som kan finnas i omgivningen och som påverkar barnets möjlighet att delta i skolaktiviteter. Omkring 40% av de unga vuxna som behandlats för hjärntumör uttrycker behov av mer stöd vad gäller utbildning och beteende. Syftet med denna studie är att beskriva vad barn, föräldrar och personal (lärare och sjuksköterskor) upplever är problematiskt och underlättande vad gäller barnens deltagande i skolaktiviteter. Syftet är också att testa om en strukturerad stödjande metod påverkar hälsan och underlättar deltagande i skolaktiviteter för barn (6-18 år) som avslutat sin behandling för hjärntumör. Studien har två delar. I den första delen genomförs intervjuer med barn, föräldrar och personal gällande vilka faktorer som upplevs underlättande respektive hindrande för barnet vad gäller deras möjlighet att delta i skolaktiviteter. I den andra delen kommer 20 barn och deras föräldrar att delta i en interventionsstudie, så kallad experimentell single subject multipel baslinje studie, för att ta reda på hur barnen kan stödjas att delta i skolaktiviteter. Kunskap som genereras från studien kommer att ligga till grund för att testa en strukturerad stödjande metod i skolmiljön. Kunskapen förväntas på ett positivt sätt kunna påverka dessa barns hälsa och möjlighet att delta i aktiviteter i skolan.