Hon har hittat nyckeln till förbättrad behandling av osteosarkom

Karolin Hansén Nord har valt att forska om en cancersjukdom som kantas av en rad utmaningar. Hon vill förstå den genetiska orsaken bakom osteosarkom som främst drabbar barn och ungdomar. Nu har hon upptäckt en mekanism som kan leda till en ny behandlingsstrategi.

Allt är på fel plats och inte en enda kromosom ser ut som den ska. Vid osteosarkom råder totalt kaos i tumörens arvsmassa. Hur kan en barntumör bli så komplex och hur lyckas cancercellerna ens överleva i en sådan miljö? Det här har förbryllat forskare, men att hitta svar har inte varit enkelt.

Det var med viss vånda som Karolin Hansén Nord för sex år sedan beslutade sig för att rikta in sin forskning mot skelettumörer och den genetiskt komplicerade cancerformen osteosarkom. Vägvalet kom efter att hon doktorerat och ägnat sina postdoc-studier åt olika former av sarkom vid Lunds universitet.

– Jag kände att ska jag forska om skelettumörer då är det osteosarkom som behöver studeras. Vi vet helt enkelt för lite om vad som genetiskt orsakar sjukdomen och då kan vi inte heller förbättra behandlingen. Jag förstod att det skulle bli svårt, men kände att jag måste ge det en chans även om jag inte visste var jag skulle börja, säger hon.

Ville undersöka RNA

Tidigare forskning om tumörernas DNA hade gett en ganska bra förståelse för vilka gener som det finns för mycket och för lite av i arvsmassan. Men när Karolin Hansén Nord startade sin egen forskargrupp 2015 ville hon i stället börja i en annan ände och undersöka RNA, alltså de gener som cellen använder.

I juni 2016 satt hon vid sitt skrivbord och gick igenom patientmaterial. I de oändligt långa datafilerna såg hon något som stack ut. En känd gen med namnet TP53, som i friska celler ser till att cancer inte utvecklas, var förändrad på ett mycket speciellt sätt. I många svåra cancerformer är genen förstörd men för en stor andel osteosarkom tycks något annat inträffa. Genen har visserligen förlorats, men dess ”av och på-knapp”, eller strömbrytaren som gör att olika gener uttrycks, finns kvar och är ständigt aktiv.

Karolin Hansén Nord tror att cancercellerna utnyttjar den här strömbrytarfunktionen för att driva på sin tillväxt.

– Vi har försökt motbevisa vår hypotes, men alla analyser av den data vi har är i linje med att den här strömbrytaren behålls, att det är viktigt och på något sätt styr cellens överlevnad.

Genen TP53 fungerar normalt som en väktare som förhindrar att cancer utvecklas i kroppens celler. I många svåra cancersjukdomar är genen förändrad och har mist sin förmåga att trycka tillbaka cancercellernas delning.

I osteosarkom har TP53 gått förlorad på ett annorlunda sätt än vid andra cancerformer. Förenklat har genen klippts av på mitten, och de delar som traditionellt anses viktiga för rollen som väktare har förlorats, medan själva strömbrytaren finns kvar. Att cancern har behållit den här funktionen kan inte vara en slump, tror Karolin Hansén Nord. Exakt vad mekanismen innebär och hur den påverkar andra gener vill hennes forskarlag undersöka närmare, men mycket tyder på att cancercellerna feltolkar signalerna och att detta bidrar till att de utvecklas istället för att sluta dela sig.

Nyckel till ny behandling

Hon har också sett att förändringen av genen TP53 främst finns hos unga patienter och sker tidigt i tumörutvecklingen. Hennes forskarlag vill därför undersöka om mekanismen kan bli en angreppspunkt för målinriktade läkemedel.

– Även om vi inte förstår mekanismen fullt ut kan vi ändå använda den för att utveckla en ny behandlingsstrategi som bygger på den. Just för att det är en vanlig och viktig förändring så är den ett uppenbart mål för behandling.

Upptäckten av mekanismen har också resulterat i att fler genetiska undergrupper inom osteosarkom nu kan urskiljas. Två huvudgrupper har blivit fyra karakteristiska grupper.

– De fyra undergrupperna är kopplade till ålder och ibland även till prognos. Så det finns en länk mellan det kliniska och det genetiska.

Ger mer exakt diagnos

Att osteosarkom har fler genetiska subgrupper är viktig kunskap eftersom det kan hjälpa till att säkrare avgöra om en tumör är svår eller lätt att bota.

– En mer exakt diagnos innebär att behandlingen bättre kan anpassas efter risk så att patienten varken får för mycket eller för lite behandling.

Även om Karolin Hansén Nord, som började intressera sig för genetik redan på högstadiet, nu kommit en bit på väg för ökad förståelse av osteosarkom har forskningen varit ungefär så komplicerad som hon trodde.

– Jag kan lätt beskriva de här sex åren som en uppförsbacke i motvind och regn. Men jag tror att man som människa måste ha lite sisu, sätta den ena foten framför den andra och bara fortsätta.

Och att våga att ge sig in i ett snårigt fält och kanske riskera fortsatt finansiering om resultat uteblir, handlar mer om målet att göra skillnad än om mod, säger Karolin bestämt.

– Min karriär är futtig i jämförelse med vad som verkligen står på spel här. Bakom varje patientfall finns en person, men också föräldrar och syskon. Det är min ena drivkraft. Den andra är när jag släpper det emotionella engagemanget och bara tittar på mysteriet vi försöker lösa. Den allra mesta tiden löser vi ju inte mysterier, men det räcker att det är 1-2 gånger om året och så lever jag på det under ganska lång tid.

Hon har hittat nyckeln till förbättrad behandling av osteosarkom

Osteosarkom är den vanligaste typen av cancer som uppstår i skelettet. Sjukdomen förekommer i alla åldrar, men drabbar främst barn och ungdomar. Oftast angrips områden kring knäleder, höft och axel där tillväxten av skelettet sker. Tumören opereras bort och behandlas mycket intensivt med cytostatika för att minska risken för att tumören sprider sig till övriga delar av kroppen.