”Mer kunskap om de mer ovanliga diagnoserna behövs”

Immunförsvarets roll vid barncancer är ett relativt nytt forskningsområde. Barncancerforskaren Linda Ljungblad hoppas att ökad kunskap kan leda till en mer individanpassad och därigenom mer effektiv och skonsam behandling för barn som drabbas av sarkom, Wilms tumör och neuroblastom. I sin forskning tittar hon särskilt på hur barnets eget immunförsvar fungerar och hur det kan påverkas av en cancersjukdom.

Forskningen om barncancer går framåt på många områden, så pass att det ofta talas om att vi står på tröskeln till en barncancerrevolution.

Men för vissa diagnoser har överlevnadskurvorna planat ut. Trots forskningsframsteg och nya behandlingsformer saknas fortfarande avgörande pusselbitar för att alla barn ska överleva och få ett bra liv efter cancern.

Linda Ljungblad är läkare vid onkologen på Karolinska universitetssjukhuset. Förutom att arbeta kliniskt forskar hon även om sarkom, neuroblastom och Wilms tumör – en tumörtyp som växer i njurarna. Det intressanta med de här diagnoserna är att de i vissa fall svarar effektivt på behandling, medan det i andra fall verkligen behövs genombrott för att öka behandlingens effekt och överlevnaden.

Den pusselbit som Linda Ljungblad fokuserar på i sin forskning är immunologi, det vill säga hur kroppens eget immunförsvar fungerar. Det förändras i samband med att cancer uppstår, kanske till och med innan, men vi saknar mycket kunskap om vilken roll immunsystemet har för att bekämpa cancer hos barn.

Ökad kunskap om immunförsvarets roll

Kroppens immunförsvar består bland annat av olika typer av vita blodkroppar, vars uppgift är att känna igen och attackera till exempel virus eller sjuka celler. Men forskning har visat att cancerceller ofta har en förmåga att ”gömma sig” på ett sätt som gör att immunförsvaret inte hittar dem. Bland annat kan cancerceller blockera eller stänga av immuncellernas förmåga att gå till attack. Genom att använda läkemedel som kallas checkpointhämmare kan immuncellerna aktiveras till att strunta i cancercellernas vilseledande bromssignaler och i stället attackera dem.

Den här typen av immunterapi har visat sig väldigt effektiv för flera olika diagnoser av vuxencancer. För barncancer har forskningen inte kommit lika långt, mycket på grund av att de vita blodkropparna har svårare att ens hitta in i tumörerna. Steget till att gå till attack blir då längre.

– Eftersom barns tumörer anses som mer immunologiskt ”kalla”, det vill säga att immuncellerna som ska attackera cancercellerna inte hittar in i tumören för att börja jobba på något bra sätt, trodde många forskare att barncancer inte hade så mycket att göra med immunförsvaret, säger Linda Ljungblad.

Numera finns en ökad förståelse för hur immunsystemet fungerar i flera barncancerformer.

– Det vi lärt oss så här långt är att själva cancern hos barn är mindre inflammationsdrivande och därför inte triggar immunsystemet lika mycket som många cancertyper hos vuxna gör. Dessutom fungerar immunsystemet hos en växande individ lite annorlunda jämfört med en vuxen. Men vi behöver lära oss mer och få ökad biologisk kunskap om hur olika cancerformer påverkar immunsystemet, både på mikro- och makronivå.

Inte självklart att syssla med forskning

Linda Ljungblad arbetar som läkare inom vuxencancer, även om hennes passion framför allt är att försöka förbättra förutsättningarna för tonåringar och unga vuxna som drabbas av cancer. Efter läkarutbildningen var hon helt inriktad på att arbeta kliniskt, forskning var något hon tidigt bestämde inte var för henne.

– Jag var helt säker på att jag inte skulle forska. Min bild av forskning var nog felaktig, jag hade inte riktigt förstått vad det innebär.

Men när hon fick möjlighet att skriva sin avhandling om fettsyrors roll inom barncancerformerna medulloblastom och neuroblastom under handledning av den välmeriterade barncancerforskaren Per Kogner, ändrade hon sig. Och sedan dess har hon kombinerat läkarrollen med forskningen.

– Den här världen är en väldigt kreativ miljö som består av människor med ett enormt driv. Jag tycker det är superkul att få vara en del av spännande diskussioner om hur vi ska komma vidare och få mer kunskap. Jag kände mig direkt hemma i forskargruppen här på KI.

Påverkan på immunsystemet under behandling

Just nu håller Linda Ljungblad på med det omfattande projektet ISAC, som bedrivs på barnonkologen på Karolinska Universitetssjukhuset. Där undersöks hur immunförsvaret påverkas av cancersjukdomen och behandlingen. Fokus framöver ligger på barn och unga vuxna som drabbats av högriskformer av ben- och mjukdelssarkom, neuroblastom eller Wilms tumör.

– Genom att följa patienterna under behandlingen kan vi titta på hur immunsystemet påverkas av den behandling som vi ger. I dag har vi mer förfinade metoder för att följa immunsystemet vilket kan ge oss mer kunskap.

Inom projektet hoppas de även kunna identifiera biomarkörer som i framtiden kan användas för att antingen vägleda utvecklingen av nya målriktade läkemedel eller göra bättre behandlingsval utifrån de som redan finns tillgängliga.

– Just nu tittar vi på tumörvävnad från neuroblastom och Wilms tumör före och efter cytostatikabehandling för att jämföra den immunologiska aktiviteten. Vi tittar även parallellt på immunsystemets sammansättning och aktivitet i blodet. Vi hoppas ha resultat som kommer kunna publiceras inom en snar framtid.

Linda Ljungblad och hennes kollegor vill även försöka identifiera specifika immunprofiler som kan förutsäga om ett barn löper högre risk för akuta biverkningar som svår infektion och neutropen feber. Det vill säga feber hos en person som har ett lågt antal vita blodkroppar av den typ som kallas neutrofiler.

– Vi hoppas kunna hitta skillnader i hur patienterna svarar på behandlingen och koppla det till specifika immunprofiler. Då kan vi utifrån det dela in patienter i subgrupper och göra behandlingen mer individanpassad.

Stödet från Barncancerfonden viktigt

Projektet som Linda Ljungblad arbetar med just nu har fått stöd från Barncancerfonden i form av projektmedel och även så kallade forskarmånader, något som gör att hon kan frigöra tid från sin tjänst som ST-läkare för att kunna forska.

– Utan stödet från Barncancerfonden hade jag inte kommit framåt lika snabbt, det är svårt att enbart bedriva forskning på sin fritid när man är arbetar kliniskt som läkare. För mig är kombinationen av kliniskt arbete och forskning viktigt, jag tror att jag kan bidra med andra perspektiv tack vare mitt arbete som läkare.

Hon har också tidigare fått resestipendium från Barncancerfonden för att resa utomlands för att presentera sina resultat och delta på stora konferenser där ledande forskare från hela världen samlas.

– Det har varit otroligt givande att få göra de här resorna, träffa andra forskare och få inspiration och idéer. För mig har det varit väldigt viktigt, och jag är tacksam för stödet från Barncancerfonden. Jag tror inte att jag hade initierat det här projektet jag arbetar med nu om jag inte fått den möjligheten.

Diagnoserna som Linda Ljungblad har valt att fokusera på är ovanliga cancerformer som drabbar relativt få barn. Det innebär att det är svårare och tar längre tid att få fram resultat. Men det är inget som avskräcker henne, snarare tvärtom.

– Man måste forska även på ovanliga diagnoser trots att det kan vara svårt. All nya kunskap som vi kan få fram är bra, även om det tar tid.

Om Linda Ljungblad

Titel: ST-läkare på onkologen vid Karolinska universitetssjukhuset, samt Post doc i Petter Brodins forskargrupp vid Inst. för kvinnor och barns hälsa, avd. för klinisk pediatrik, Karolinska Institutet.

Stöd från Barncancerfonden: Forskarmånader för kliniker och ett projektanslag.

Forskar om: Immunförsvarets roll vid ben- och mjukdelssarkom, Wilms tumör och neuroblastom.