Så kan fler barn få rätt stöd i skolan efter cancer

Det fullkomligt lyser om specialpedagog Cristina Eklund när hon tar emot på Barncancercentrum i Uppsala. Det gråa februarivädret påverkar inte stämningen på kontoret hon delar med fyra konsultsjuksköterskor och en syskonstödjare. Hon har ett brinnande engagemang för alla barns rätt till utbildning, något hon haft stor nytta av i arbetet med att fler barn som drabbas av sena komplikationer ska få rätt hjälp och stöd i skolan.  

Ungefär 70 procent av alla barn som behandlas för cancer drabbas av sena komplikationer, olika typer av fysiska eller psykiska besvär som kan uppstå antingen som en följd av själva cancern, eller av behandlingen. För barn som behandlats för hjärntumör, men även leukemier och vissa typer av lymfom, är det vanligt att olika typer av kognitiva komplikationer uppstår. Det kan handla om olika svårigheter kopplade till minne, inlärning och koncentration.  

Forskning visar att barn som behandlats för cancer, framför allt hjärntumör, presterar sämre i skolan, får lägre slutbetyg både i teoretiska och praktiska ämnen och i lägre grad blir antagna till gymnasiet. Detta antas bero på de olika sena komplikationer som barnen drabbas av och att de inte får rätt hjälp i form av olika stödinsatser i skolan.  

Individuell kartläggning 

Specialpedagog Cristina Eklund träffar många barn som har behandlats för barncancer. Inom ramen för ett projekt har hon utvecklat en arbetsstruktur för att kartlägga vilka förutsättningar och behov varje enskilt barn har. I sina samtal med barn och ungdomar arbetar hon med ett samtalsmaterial som består av kort med olika påståenden, där barnet får bedöma om påståendet är sant eller falskt.  

– Den här kartläggningen av barnets egenupplevda behov tillsammans med samtal med hem, skola och vårdgivare ger mig en bra bild av vad barnet behöver hjälp med, säger Cristina.  

De svårigheter som Cristina identifierar tillsammans med barnet, sammanställer hon i en speciellt framtagen mall där hon också ger förslag på stödinsatser som kan vara aktuella för skolan att sätta in. Därefter presenterar hon kartläggningen för skolans personal och följer också upp förslagen på åtgärder efter en tid.  

Sena komplikationer 

Alla barn har helt unika förutsättningar beroende på vilken diagnos de haft och vilken behandling de fått, men vissa svårigheter är återkommande. 

– De flesta barn jag träffar har långsam processhastighet, alltså att det tar längre tid att ta in och bearbeta information. Många läser långsamt och lider av hjärntrötthet och allmän orkeslöshet. Det här gör ju såklart att det är mycket jobbigare för dem att hänga med i skolan och klara av sina betyg utan strategier och anpassningar, säger Cristina.  
 
Cristina har arbetat med projektet, som finansieras av Regionalt Cancer Centrum Mellansverige (RCC Mellansverige) och Barncancerfonden. Hon har träffat nära 150 barn och unga mellan sju och arton år, och reaktionerna från såväl barn, familjer och skolpersonal har varit övervägande positiva.  

– De åtgärder och anpassningar jag föreslår bottnar i min långa erfarenhet av att arbeta som specialpedagog. För mig är det otroligt viktigt att samverka med aktuell vårdpersonal, ordinarie skola och förmedla kunskaper om sena komplikationer och deras konsekvenser i inlärningen, så att varje barn får det stöd hen behöver för att klara sina skoluppgifter och må bra.  

Kunskap saknas 

Även om det finns specialpedagogisk kompetens i skolan så är det många som saknar kunskap om sena komplikationer efter barncancer, säger Cristina.  

– Majoriteten av dem som arbetar i skolan har inte kunskap om vilka konsekvenser en cancerbehandling har på inlärning, mående och kompisrelationer. Så information om sena komplikationer till barnets ordinarie skola är mycket viktig. 

Det kan också vara svårt för skolpersonal att upptäcka att ett barn har fått svårare att klara undervisningen efter en behandling. 

– Det kan handla om ungdomar som precis håller sig över ytan under skoltid men behöver jobba ikapp mycket hemma. Eller så kan det vara barn som varit högpresterande innan cancern och som nu får lägre betyg. Barnet kan känna på sig att det är något som inte stämmer, även om skolan inte ser något problem.  

Göra barns röster hörda 

De anpassningar som Cristina föreslår är helt individuella och baserar sig på vad barnet berättat i det visuella samtalet och den information hon samlat in från hem och skola. Vanliga anpassningar kan vara att ta många korta pauser, få inläst information i stället för text, få sammanfattad information, få hjälp med att strukturera upp vad som är viktigast i en uppgift, extra lång provtid och möjlighet att få svara muntligt i stället för skriftligt. För att nämna några åtgärder.  

– Jag har också en del elever som har minnessvårigheter och som inte kommer ihåg vad de läser. Då behöver eleven strategier för att minnas text och visuellt stöd är den bästa strategin för minnessvårigheter. Jag brukar rekommendera föräldrar och barn att turas om med att läsa och skriva när man gör läxorna. På så sätt får barnet de viktiga pauser den behöver för att orka processa information.  
Anpassningarna som Cristina talar om skulle förmodligen vara till nytta för många barn i dagens skola. Men skillnaden är att de barn som genomgått en cancerbehandling behöver dessa pedagogiska åtgärder för att ha samma förutsättningar att klara av skolan.  

Cristina lyfter fram vikten av barnets röst och att det är när man lyssnar in vad barnet tycker och upplever, som åtgärderna blir som bäst.  

– Skolan är barnens vardag och deras framtid. Ju bättre man mår och trivs i skolan desto lättare har man att klara av skolgången och då ökar förutsättningarna för att klara sig bättre längre fram i livet.