Marta, min Marta

När barncancer slår ner i en familj drabbas alla. Det är en klyscha, men också en sanning svår att sätta ord på. Min dotter Marta var 11 månader när Alexanders hjärntumör upptäcktes och hela hennes liv har präglats av hans sjukdom. I mars fyller hon 8 år och den här dikten är till henne.

12x5 Image
Foto: Josefin Casteryd

Marta, min Marta

Du är en kämpe
Hör du alla säga till din bror

Du är en hjälte
Hör du alla säga till din bror

Han är solen i vårt universum
Som planeter med utstakade banor
kretsar vi runt honom
den klaraste stjärnan

I familjens Big Bang
gick allt sönder
och det är fortfarande i bitar
 
Foto: Josefin Casteryd

Marta, min Marta

Jag har tre barn
Som jag älskar lika mycket
Jag älskar olika
men lika mycket
Som godisklubborna på Alfons Åbergs fyraårskalas
 
Du kanske inte tror mig
Du kanske inte vill tro att det är sant
Men hör här
 
Jag sitter på café
och gråter
När jag tänker på dig
På vår relation
På allt som är trasigt
och som jag vill laga

Marta, min Marta

Otillräcklighet
är ett svårt ord

för en sjuåring
för en fyrtioåring
för en sjuttioåring

Jag vill
räcka ut
räcka till
nå fram

Jag vill vara till
för dig

Men hela mitt liv kommer jag vara för
kort

Foto: Josefin Casteryd

Marta, min Marta

Vi är inte som äpplen och päron
Vi är som äpplen och äpplen
Så lika, som körsbär

Vi är så arga, båda två
Det finns så mycket att vara ilsken på
så mycket orättvisa
Allt som borde vara annorlunda

Vi är så glada, båda två
Så spralliga, så fyllda av energi
Så starka
så oändligt starka

Vi är så nyfikna, båda två
All kunskap i världen
är inte nog

Vi är så bestämda, båda två
Vi har lika mycket rätt
och troligtvis lika mycket fel
En felaktigt uppställd ekvation

Men egentligen tror jag att vi mest är lika ledsna
så ledsna
så ledsna
Vår sorg är
som att tömma en jättegryta utan botten
stenen ligger där nere
vi kan inte nå den

Foto: Josefin Casteryd

Marta, min Marta

Du har en tvillingsjäl
Ur samma livmoder
blev jag er moder

Jag har alltid vetat att du skulle bli något stort
Men framtiden är redan här
Störst av allt är kärleken
du ger
till din broder

Han blev sjuk
Du blev stor
Vi gjorde dig större
än du var
Jag blev liten
som ett barn
Oförmögen
att sluta
skrika åt dig

Vi är som två kristallglas
omgivna av höga toner
Oron delar vi på
Vi äter och äter kakan
men den är ändå alltid kvar

Foto: Josefin Casteryd

Marta, min Marta

Gång på gång
Måste du anpassa dig
Stå tillbaka

Gång på gång
Kräver du din rätt
Slår tillbaka

Sluta aldrig slå
Sluta aldrig förmå

Marta, min Marta

Du är en kämpe
Vill jag säga dig

Du är en hjälte
Vill jag säga dig

Du har inte valt
din roll
dina syskon
din mamma

Ändå är du
den mest omtänksamma
den finaste systern
den absolut bästa dottern
jag någonsin har haft

Jag älskar dig så

Foto: Josefin Casteryd

/Elaine