”Som att ramla ner i ett svart hål”

Under midsommarveckan 2024 började lilla Malva må allt sämre. Efter kontakt med vården behandlades hon för dubbelsidig öroninflammation, men blev ändå inte bättre. Mamma Madeleine och pappa Kristofer kände att något inte stod rätt till. Malva, som då var 1,5 år , var svullen och alldeles för medtagen. Dessutom ville hon inte längre gå på ena benet.

På midsommardagen åkte familjen in akut till sjukhuset Kristianstad. Där förändrades allt.

– De sa att de misstänkte att Malva hade leukemi. Det var som att ramla ner i ett stort svart hål. Panik, rädsla, ångest, förtvivlan och skräck – samtidigt blev allt också helt tomt och overkligt. Vi förstod redan första timmarna att ingenting någonsin skulle bli sig likt igen.

Familjen stannade i Kristianstad över natten och dagen efter körde de till Barnsjukhuset i Lund. Där konstaterades det att Malva hade AML, akut myeloisk leukemi. En intensiv behandlingstid följde för Malva med biverkningar som värk, illamående, sår och klåda.

– Ibland har det varit fruktansvärt, grymt och plågsamt. Ibland har Malva varit rädd och ledsen. Och det finns en ständig rädsla kring om allt hon går igenom kommer hjälpa henne och hur det kommer påverka henne i framtiden.

Hundratals dagar av behandling

Trots att Malva bara är 3 år har hon redan varit med om över 400 behandlingsdagar, ett tjugotal sövningar, 18 benmärgs- och lumbalpunktioner, 4 operationer, 49 blodtransfusioner, en stamcellstransplantation och 216 nätter på sjukhus.

Men det är inte bara sjukdomen som påverkat familjen.

– Det har varit hemskt att inte kunna vara tillsammans. Malvas storebror och storasyster har varit hemma medan vi har varit på sjukhuset. Malva vill helst vara hemma med sina syskon, och få gå ut med hunden, gunga vid stranden eller träffa andra barn. Vi har saknat att bara få vara en familj som äter middag tillsammans.

Men mitt i allt växte något annat fram hos familjen.

– När vi såg hur Malva tog sig an den här fighten och hur stark vår lilla tjej visade sig vara, så fick vi massor av energi att orka vi också.

Idag är Malva färdigbehandlad och nu försöker familjen hitta tillbaka till en vardag hemma på Listerlandet igen. Men livet är fortfarande präglat av mediciner, trötthet och oro.

– Vi försöker komma tillbaka till något slags vanligt liv, men det är svårt. Malva får fortfarande en hel del mediciner, hon har sondslang och vi får vara försiktiga och restriktiva med att träffa familj och vänner.

Fotbollen betyder glädje och gemenskap   

Något som gett Malva och hennes familj energi under den svåra tiden är fotbollen.

– Vi är en fotbollstokig familj i det fotbollstokiga Listerlandet. Fotbollen betyder massor för oss. Det handlar om gemenskap och glädje, något att samlas kring även när vi inte är på samma plats.

Familjen följer framför allt Mjällby AIF och landslagen - hemma framför tv:n, på Strandvallen eller ibland på andra arenor runt om i landet.

– Det är något speciellt med att följa sitt lag i både med- och motgång, att vinna och förlora tillsammans.

Och nyligen fick Malva kliva rakt in i fotbollsgemenskapen på ett alldeles särskilt sätt.

En minnesvärd dag med BCF-laget

Malva blev för en tid sedan uttagen som den yngsta spelaren i Barncancerfondens eget lag inför årets Fotbollströjefredag. I samband med damlandslagets match mot Serbien i april fick hon och de andra barnen i laget träffa och hänga med förbundskapten Janne Andersson, som delade ut matchtröjor till var och en.

Tillsammans sparkade de boll, spelade pingis (som snabbt blev en ny favoritsport för Malva) pysslade, åt pizza och gick ett ärevarv framför publiken på Strawberry Arena innan avspark.  

Det är för Malva och alla andra drabbade barn och familjer som vi tar på oss våra favoritlags matchtröjor den 29 maj och ger barncancer en match. Tillsammans kan vi se till att ännu fler barn överlever sin diagnos och får leva ett gott och långt liv med så få biverkningar som möjligt.