Medaljhoppet
Viktoria Karlsson förlorade synen efter att hon fick cancer som barn. 22 år gammal är hon nu en av världens bästa blinda längdhoppare – och siktar på medaljplats i såväl VM som Paralympics.
Innan hon ens hade hunnit fira sin första födelsedag märkte Viktoria Karlssons föräldrar att hon skelade och att det uppstod en udda reflektion när ljuset mötte hennes ögon. Snart upptäckte läkarna att det berodde på tumörer på näthinnorna. Fram till hon var fem år gammal behandlades hon med strålning, cytostatika och operation.
– Till slut försvann cancern, men till följd av diagnosen och behandlingen förlorade jag synen på båda ögonen, berättar Viktoria som i dag är 22 år gammal.
Bara ett par år efter avslutad behandling började hennes föräldrar söka en aktivitet som kunde passa dottern. Om inte annat för att råda bot på hennes överskottsenergi. Hon fastnade för friidrotten.
– Längdhopp har gett mig både självförtroende och en frihetskänsla. Att få springa min egen ansats! Och sedan själva luftfärden … det är så nära tyngdlöshet man kan komma.
I november tävlar Viktoria Karlsson i VM i Dubai. Det är inte första gången. Hon har inte bara deltagit i, utan dessutom vunnit EM, tagit brons i VM och blivit sjua i Paralympics i Rio de Janeiro. Framgångarna beror delvis på att hon inte betraktat blindheten som ett hinder.
– Det är bättre att söka sig runt problemet i stället för att undvika vägen helt. Att tänka annorlunda i stället för att tänka om. Det har hjälpt mig i både längdhopp och studier.
