”Att springa var enda sättet att få smärtan att försvinna”

För sju år sedan fick Sara Brodén det svåra beskedet att dottern Alice, 1,5 år, hade drabbats av en hjärntumör. Sedan dess har kampen för Alice liv pågått, samtidigt som Sara kämpat för att själv orka. Träningen blev hennes räddning.

Prognosen var nattsvart. En tumör stor som en clementin upptäcktes i Alice hjärna och hon opererades akut. Alice drabbades också av en kraftig stroke som ledde till att hon förlamades på höger sida, fick nedsatt syn och tappade talförmågan.

– Som mamma till ett drabbat barn slits jag mellan att vara stark, envis och hoppfull, för att i nästa stund vara förbannad, ledsen och livrädd. Värst av allt är att man inte kan göra någonting för att rädda sitt barn, säger Sara.

Det är en konstant stress att leva med ett sjukt barn.

– Jag får ofta höra ”Hur orkar du?”. Men vi måste ta oss framåt med de förutsättningar som finns, säger Sara.

Sara har funderat på hur hon hittar motivationen när allt är svart.

– Jag var hemma med Alice under så lång tid och insåg att jag var tvungen att hänga upp vardagen på något annat än den djupa sorgen och oron. Många föräldrar till sjuka barn sätter alltid sig själv i sista hand, men man måste ta hand om sig. Jag måste fylla på min egen bägare – annars är det väggen nästa.

Sara har dragit igång allt från att sy mössor för att samla in pengar till Barncancerfonden, till att utbilda sig till fotograf och löpcoach. Det som gjort störst skillnad för Sara är träningen.

– Att komma ut och springa var det enda sättet att få smärtan att försvinna. Löpningen blev min terapi, ute i naturen kan jag hämta energi. De där endorfinkickarna är livsviktiga för mig.

I februari började Alice tumör växa igen. Den som bäst hanterar denna nya situation är Alice själv.

– I allt det mörka är det Alice som är ljuspunkten. Hon är alltid positiv och har satt ribban för oss andra. Du är min idol, säger Sara och ger dottern en kärleksfull kram.

När Saras egen mamma gick bort i cancer blev det kännbart hur skört livet är. Men vetskapen om att döden är det värsta som kan hända har också gjort henne modigare. Sara insåg att det gäller att göra saker som hon drömmer om nu, för hon vet aldrig hur morgondagen ser ut.

– Alice sjukdom ska inte hindra mig från att göra det jag vill. Man kan aldrig förbereda sig på det värsta, och att sitta och oroa sig hjälper inte på nåt sätt, resonerar Sara.