Beskedet
Vad kände du när du fick ditt cancerbesked? Kanske ilska, rädsla, hjälplöshet, förtvivlan eller tomhet. Vad den som får ett cancerbesked känner i stunden är personligt men vad de flesta upplever är en chock. Här kan du ta del av hur andra kände och läsa om chock som en första reaktion när man hamnar i en kris.
Någon beskriver stunden för beskedet som att en matta rycktes bort under fötterna, som om marken skakade, någon annan kände sig arg. Andra att de kände ett konstigt lugn, eller en känsla av att vara bedövad. ”Jag har en minneslucka den dagen. Jag kommer inte ihåg vad läkaren eller mina föräldrar sa. Men jag kommer ihåg en tavla i rummet, med ett lejon.”
Att inte alls kunna ta in det som sägs är vanligt. ”Det kan inte stämma, det måste ha blivit fel på resultaten”, eller ”Nej, det går inte, jag har ju prov på måndag, jag kan inte ha cancer.” Andra vill veta allt och har massor med frågor. Någon annan fastnar i detaljer, som ett svårt ord läkaren säger eller att man kommer att tappa håret. ”Jag tänkte på att jag skulle bli blek och smal. Jag tycker om mitt hår och tänkte på hur det skulle vara att inte ha något. Jag tänkte på hur jag skulle se ut utan det. Jag ville inte bli ful. ”
Kanske tänkte du direkt på att cancer är en sjukdom som man kan dö av. ”Mina tankar snurrade kring hur det skulle bli om jag inte fanns. Hur skulle det bli då i min familj?”
En del beskriver att de kände en lättnad. ”Jag kände mig ganska lugn. Jag hade haft besvär, nu fick jag veta vad jag skulle slåss mot, jag skulle få hjälp. Jag tänkte att det skulle gå bra för mig och jag tänkte att det kunde ha varit värre.”
Att förstå hur du känner och reagerar
För de flesta innebär cancerbeskedet en chock. Man hamnar i en kris som kan beskrivas med att det känns som kaos inuti. Kanske kändes det så när du fick ditt besked. Du kan tycka att det du är med om känns overkligt, ha svårt att ta till dig och minnas vad som sägs om sjukdomen och vad som blir nästa steg. Det kan vara bra att veta att en kris alltid går över. Men du kan behöva hjälp att bearbeta allt.
Att berätta om beskedet för andra
Hur valde du att berätta för dina vänner? Kanske valde du att berätta för en kompis som kunde berätta för fler. Andra skriver en uppdatering på Facebook eller skickar ett meddelande. Eller så hittade du ett sätt som kändes minst svårt för just dig. Den som inte har en så lång behandling framför sig kanske väljer att inte berätta alls, även om det är mer ovanligt.
”Jag skickade sms till mina kompisar nästan direkt. Jag tänkte att de inte ville stå och gråta i skolan, så det kändes bättre att de fick veta när de var hemma. När jag sedan kom till skolan fick jag en massa kramar. Alla stöttade. Det var jobbigt, men det var skönt med uppskattning.”