Pediatriska höggradiggliom modelisering och utveckling av behandling strategier

Pediatriska höggradiggliom modelisering och utveckling av behandling strategier

Tumörer i hjärna och ryggmärg (centrala nervsystemet, CNS) är de vanligaste solida tumörerna hos barn med ungefär 70 nya fall i Sverige varje år och utgör nära en tredjedel (28%) av all barncancer. Det senaste decenniet har man kategoriserat pediatriska hjärntumörer i olika molekylära subgrupper som relaterar till prognos/överlevnad samt risk för metastasering och återfall. Ett avgörande dilemma för forskningen är bristen på relevanta modeller då pediatriska tumörer är svåra att hålla i cellodling med konventionella metoder. För att komma runt denna problematik har man introducerat transplantation av patientens tumörceller i möss (s.k. xenograftmodeller). Höggradiga gliom hos barn är elakartade hjärntumörer som inte svarar på vanliga cytostatika och för vilka kirurgi och strålning sällan hindrar ett fatalt återfall. Hjärnstamsgliom är en subtyp som omöjlig att operera och där strålning inte botar utan har en hämmande effekt en begränsad tid. Prognosen för höggradiga gliom har varit densamma de sista 50 åren, med en fem-års överlevnad kring 20%, men för hjärnstamsgliom är medianöverlevnad knappt ett år. I Uppsala finns ett prekliniskt behandlingscenter med möjlighet att simulera rådande tumörbehandling med kirurgi, strålning och cytostatika i djurförsök. Faciliteten i Uppsala är unik i Sverige där strålningen av tumören utförs på motsvarande sätt som strålbehandling för patienter. Höggradiga gliom hos barn skiljer sig biologiskt från vuxna gliom och det saknas relevanta modeller som kan användas för att utveckla nya behandlingar. Vi syftar till att utveckla xenograftmodeller, organoider och genetiskt modifierade musmodeller som liknar patientens ursprungstumör. Med vår nya MYC-drivna musmodell vill vi testa nya behandlingar, och även utvärdera effekterna av immunterapi. Vi vill också studera SOX9-överuttryck och dess korrelation med MYC i höggradiga gliomåterfall eftersom vi har samlat bevis för viktiga biologiska interaktioner mellan MYC och SOX9.