Mot bättre resultat: Sena dödsorsaker, biologiskt åldrande och träning efter medulloblastom
Mot bättre resultat: Sena dödsorsaker, biologiskt åldrande och träning efter medulloblastom
Trots betydande framsteg inom behandlingen av hjärntumörer hos barn drabbas många överlevare av allvarliga sena biverkningar. Medulloblastom är den vanligaste formen av elakartade hjärntumörer hos barn, och cirka 10–15 barn drabbas årligen i Sverige. Behandlingen består av operation, cytostatika och strålbehandling. I dag botas tre av fyra patienter. Trots detta löper överlevare en hög risk att drabbas av sena komplikationer till följd av sjukdomen och dess behandling. Barncanceröverlevare har en ökad risk för sen mortalitet.
För att förbättra långtidsprognosen och livskvaliteten är det avgörande att förstå orsakerna bakom denna sena dödlighet och att identifiera potentiellt förebyggbara riskfaktorer. Studier visar även att barncanceröverlevare kan uppvisa tecken på accelererat biologiskt åldrande, vilket i sin tur ökar risken för framtida hälsoproblem. Samtidigt vet man att fysisk aktivitet kan förbättra både fysisk och psykisk hälsa hos personer som behandlats för cancer. Tidigare mindre studier har indikerat att regelbunden fysisk aktivitet kan förbättra motorik och kognition hos barn som genomgått behandling för medulloblastom och bromsa det biologiska åldrandet.
I denna studie undersöker vi om den sena dödligheten är högre bland dem som överlevt hjärntumör i barndomen jämfört med den övriga befolkningen, samt vilka dödsorsaker som är vanligast. Vi undersöker även hur fysisk träning påverkar fysisk funktion, livskvalitet och biologiskt åldrande hos denna patientgrupp.
Syftet med studien är att bidra med ny kunskap som kan ligga till grund för förbättrade riktlinjer för långtidsuppföljning av barn som överlevt hjärntumör, samt att utvärdera träning som en möjlig strategi för att minska sena komplikationer och förbättra barnens långsiktiga hälsa och livskvalitet.