Varje snöflinga är en kram från Jonna Sandström

När snön faller, då vet vi att Jonna dammar i himlen

Den 30 juni 2026 lämnade vår älskade Jonna oss, endast 22 år gammal – bara elva dagar före sin 23-årsdag. Som ung tonåring besegrade Jonna en hjärntumör runt hypofysen. Striden vann hon med en ofattbar sisu, men operationen tvingade henne att leva med svåra mediciner och smärta varje dag. Trots detta vägrade hon att stoppas. Tillsammans med pappa Vesa byggde hon sitt eget imperium: Jonnas Pyssel Café i Rosshyttan. Där spred hon skaparglädje, hembakade bakverk, färgglada tavlor och muminmagi till alla runt omkring sig. Nu är Jonna fri från smärta och har återförenats med sin farmor i himlen. När vintersnön faller över oss vet vi att de två städar och bakar tillsammans så att det dammar i universum – varje flinga är en hälsning. Hjälp oss att hålla Jonnas färgstarka minne levande. Genom att stödja Barncancerfonden hjälper du fler barn och unga att vinna sina strider och leva sina drömmar.

Det fanns en alldeles särskild glöd i Jonna, en sprakande livskraft som lämnade ett djupt och outplånigt avtryck hos alla som mötte henne. När hon plötsligt lämnade jordelivet stannade världen för en stund. Sorgen och chocken lade sig som ett tungt, förlamande täcke över pappa Vesa, mamma Åsa och storebror Jesper och resten av den nära familjen, vänner och bekanta. Men mitt i den bottenlösa saknaden lever berättelsen om vem Jonna var kvar - en berättelse fylld av färg, enastående styrka, stora drömmar och en oändlig kärlek till livet.

Jonna var en tjej som kombinerade ett mjukt, varmt hjärta med en otrolig inre kompass. Hon var snäll och djupt omtyckt, alltid den som såg människorna runt omkring sig och var mån om att alla skulle må bra. Samtidigt var hon självständig, tuff och härligt envis. Hon visste vad hon ville och hon bar på ett äkta, djupt rotat sisu som bar henne framåt oavsett hur brant och stenig backen var.

Hennes kreativa själ visste inga gränser, och hennes händer var ständigt upptagna med att skapa skönhet. I hennes rum, som var som en magisk verkstad, föddes vackra pärlarmband, stämningsfulla lampor av gamla flaskor samt egengjorda, doftande tvålar och ljus. När hon målade tavlor, ritade eller färgade bilder hände något magiskt. Hon skapade underbara konstverk som sprudlade av färg och liv. Det var också här hennes stora kärlek till Mumintrollens värld fick ta plats; de kloka, finurliga och äventyrliga muminfigurerna var något hon tyckte väldigt mycket om och som Jonna bar med sig som en röd tråd i sitt liv.

Skaparglädjen hittade även in i köket där hon bakade ljuvliga kakor, saftiga bullar och eleganta bakelser, och lagade fina måltider för att skämma bort sina nära och kära. Men Jonna trivdes inte bara hemma vid pysselbordet eller spisen. Det fanns en äventyrare i henne som älskade att packa en väska, åka iväg på utflykter och upptäcka nya platser.

Jonna bar på en stor dröm, och med gemensamma krafter hjälpte hennes pappa Vesa till att bygga upp Jonnas egna lilla imperium på jorden: Jonnas Pyssel Cafe i Rosshyttan. Varje söndag under somrarna slogs dörrarna upp till ett färgstarkt paradis i Rosshyttan. Där sålde hon sina egna, hembakade delikatesser och fanns där för att visa och hjälpa barn att pyssla, skapa och tro på sina egna ideer. Cafet ekade alltid av glädje, vänskap, kreativitet och skratt.

Det mest beundransvärda med Jonna var ändå hennes helt ofattbara kämparanda. Som ung tonåring drabbades hon av en hjärntumör. Tumören satt runt hypofysen, och för att rädda hennes liv blev läkarna tvungna att operera bort det mesta av det lilla, viktiga organet. Det blev en lång och svår strid, en strid som Jonna vann med sin otroliga viljestyrka. Men segern krävde ett högt pris. Efter operationen saknade kroppen förmågan att reglera sig själv, och hon blev tvungen att äta stora mängder mediciner och dunderpiller varje dag för att överleva. Det fanns perioder då kroppen sa ifrån, då hon var djupt trött, ledsen och plågades av svåra smärtor. Men Jonna vägrade att låta skadorna eller medicinerna stoppa henne. Med sin krigarsisu valde hon att leva sitt liv i glädje och hopp, och gjorde absolut allt för att leva livet på bästa sätt.

Jonna bar också på en annan stor, personlig dröm: att få ett alldeles eget hem. Det var en dröm hon kämpade hårt för och som hon till slut lyckades förverkliga. Det var också där, i hennes efterlängtade egna hem, som hon hittades insomnad den 30 juni 2026. Hon lämnade oss alldeles för tidigt, med bara elva dagar kvar till sin 23-årsdag den 11 juli.

Nu har hennes unga kropp äntligen fått frid från mediciner, smärta och trötthet. Hemma på jorden är tomrummet efter henne gigantiskt; pappa, mamma, Jesper, familj, vänner och bekanta saknar hennes leende, hennes unika styrka och hennes varma omtanke varje sekund. Men i himlen har hon återförenats med sin käre farmor. Jag kan inte låta bli att le mitt i tårarna vid tanken på att de två säkert redan har öppnat en ny filial av Pyssel Cafeet däruppe bland molnen.

När vintern kommer och snöflingorna sakta börjar singla ner över takåsar och skogar, då vet vi precis vad som händer. Däruppe står Jonna och farmor sida vid sida. De bakar himmelska jättebullar och städar efteråt med sådan energi att det dammar ordentligt i hela universum. Varje snöfall blir till en töstefull hälsning om att Jonna är fri, frisk och stark, och att hennes ljus, sisu och kärlek aldrig någonsin kommer att suddas ut.