Sigrid donerade stamceller till sin leukemisjuka bror

Att ha ett syskon med cancer innebär en stor omställning. Vardagen förändras och delar av familjen kan behöva tillbringa långa tider på sjukhus. Det kan ofta också innebära mer oro och rädsla över vad som ska hända med det sjuka syskonet. 

Sigrid, vars lillebror Hjalmar drabbades av leukemiformen T-ALL i augusti 2023 vet precis hur det känns.  

– Att ha ett syskon med cancer är bland det värsta som finns. Det är jobbigt att se honom må dåligt, men man får försöka tänka att det inte är mitt fel utan det är bara någonting som händer. För det är viktigt att finnas där och stötta sitt syskon, säger Sigrid.  

Syskon bästa matchning 

Hjalmar har nyligen behövt genomgå en så kallad stamcellstransplantation, eftersom den tuffa behandlingen med cytostatika och strålning slog ut hans egen benmärg där de viktiga stamcellerna bildas. Vem som helst kan inte donera stamceller, utan vävnadstyperna måste matcha. Efter att ha gjort ett test visade det sig att Sigrid var en bra matchning.  

– Jag blev glad när jag fick veta att jag kunde donera, för syskon funkar alltid bäst, säger Sigrid. 

Dagen då Sigrid skulle åka in till sjukhuset för att göra själva donationen var hon väldigt nervös. 

– Det var många saker jag aldrig gjort förut som kändes läskiga. Att sövas till exempel, det var jag lite rädd för. Sen hade jag ju aldrig sovit över på sjukhuset förut så det var också nytt och nervöst. Men Hjalmar låg i rummet bredvid så vi kunde knacka i väggen till varandra. Tre gånger ganska snabbt betydde hej. 

Stolt över sig själv 

Ingreppet för att plocka ut Sigrids benmärg gick bra, och nästa dag fick hon åka hem igen.  

– Jag känner mig stolt över mig själv. Nu efteråt är jag jätteglad att jag gjorde det, och skönt att veta att jag klarade av det. Det är också coolt att en bit av mig är i Hjalmar nu, att jag har kunnat hjälpa honom på det sättet.  

Hjalmar fick stanna kvar på sjukhuset under en period för att säkerställa att Sigrids stamceller accepterades av hans kropp. Under den tiden var han också isolerad på grund av infektionsrisken.  

– Det är jobbigt när han mår dåligt och är på sjukhuset, då kan vi inte träffas så mycket. Vi kan prata i telefon men det är inte samma sak, säger Sigrid. 

Ställer upp för sin bror 

När Hjalmar kom hem igen var familjen isolerad under ganska lång tid. Även då ställde Sigrid upp mycket för sin bror, som hade både bra och dåliga dagar. 

– Jag brukar tänka att om Hjalmar vill göra något med mig, till exempel spela brädspel eller något sånt, då gör jag det även om jag tycker det är tråkigt.  

Sigrid är också medveten om att hon ibland inte kan göra saker som hon själv vill. Ett scoutläger fick ställas in på grund av risken att bli smittad av någon infektion, och ibland är det andra aktiviteter som får stå tillbaka på grund av Hjalmars sjukdom.  

– Det är också tråkigt att inte kunna ta hem kompisar. Om jag vill vara med en kompis måste vi vara hos dem eftersom det inte är bra om Hjalmar blir smittad. Man missar ganska många saker, men det får man ta igen senare. 

Stor uppoffring 

För Sigrid och Hjalmars föräldrar har det varit viktigt att försöka tänka på att inte Sigrid ska hamna i skymundan, utan att försöka ge henne lika mycket tid och uppmärksamhet som Hjalmar av förklarliga skäl får. Samtidigt är de smärtsamt medvetna om vilken uppoffring det innebär att vara syskon till ett barn som behandlas för cancer.  

– Det är absolut en sorg, vi förstår ju att hon har fått stå tillbaka mer eller mindre under flera år av sin barndom. Hon har behövt anpassa sig mycket och avstå många saker, säger mamma Hanna.  

Hanna berättar också att föräldrarna varit väldigt noga med att inte pressa Sigrid till att genomföra stamcellsdonationen, utan att de förklarat att det alltid fanns andra alternativ om hon bestämde sig för att hon inte ville.  

– Men det var så självklart för henne att hon skulle göra det även fast hon var rädd. Hon bara bet ihop och gjorde det, det var väldigt fint att se. Hjärtat svämmar över av stolthet!  

Båda barnen på sjukhus 

Det var också en märklig känsla att ha båda barnen inlagda på sjukhus när Sigrids stamceller skulle skördas. 

– Det kändes lite ledsamt att hon skulle behöva gå igenom det där, men hon har växt väldigt mycket. Nu är sjukhusrädslan nästan helt borta och hon hälsar glatt på personalen när vi är där, säger Hanna. 

Även Hjalmar är så klart väldigt glad över att Sigrid kunnat hjälpa honom genom att donera stamceller. Samtidigt är han fascinerad över det medicinska, hur behandlingen går till, säger Hanna. 

– Han brukar säga att han och Sigrid är tvillingar nu. Ibland om han gör någonting som Sigrid brukar göra, så säger han att det är för att Sigrid nu finns i hans kropp.