”Jag var dömd att inte klara mig”

Christian Andrén var knappt ett år gammal när han diagnostiserades med neuroblastom, en cancer som uppstår i nervsystemet, binjurar eller nervvävnad hos små barn. Han behandlades på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och efter två operationer såg allt bra ut. Men sedan kom bakslaget, neuroblastomen var tillbaka.

– Livet är inte slut förrän det verkligen tar slut. Det är viktigt att leva med glädje till den dag man somnar in, säger han.

Året var 1980 och Christian Andrén var då 19 månader gammal. Diagnosen sågs som en dödsdom, han skulle inte hinna fylla två år. Men läkarnas bedömning stämde inte. Cancern drog sig tillbaka men vägen till friskhetsförklaringen blev ändå lång.

När Christian Andrén fyllt 12 år kom den till slut. I dag är 37-åringen en canceröverlevare, pappa till sonen Zacharias på 16 månader, gift med Anna-Therese och skådespelare i filmen "Jätten".

– Jag fick även skolios tidigt i livet. Den gjorde att jag inte växte ordentligt och den skapade även ett tryck på lungorna som gör att jag har svårt att andas. Mina lungproblem gör att jag kanske inte lever så länge till om jag får en ordentlig infektion, men det är inget jag går runt och tänker på. Det gäller att leva medan det går, säger han.

När Christian bröt lårbenshalsen och fick svårare att gå kom självmordstankarna.

– Jag mådde väldigt dåligt i flera år och hade en tuff tid där jag led av en depression, men sedan vände allt. Jag gick i terapi, träffade min fru, blev pappa och fick filmrollen.

Huvudrollen i Jätten blev verklighet efter att Christian Andrén blivit kontaktad genom webbplatsen Statist.se för det kommande filmprojektet. Efter en provfilmning fick han rollen.

– Alla har något som de dras till, skådespeleri var det som jag brann för. Det kan kännas läskigt att gå efter det som man verkligen vill, men det är värt det när man vågar, säger Christian Andrén.