”Jag längtar tills jag får spela med mitt lag igen”

För snart två år sedan drabbades Benjamin av akut lymfatisk leukemi, ALL. Behandlingen har varit tuff och Benjamin har varit isolerad långa perioder på grund av risken för infektion. Men nu ser han slutet, och det innebär en enda sak: – Fotboll. Jag vill bara spela fotboll igen, säger Benjamin.

Det tar högst en minut, sedan visar han hur han kan jonglera med bollen. Efter ytterligare någon minut har han krängt på sig den vita tröjan som visar att han är en del av Barncancerfondens fotbollslag, som består av barn som har eller har haft barncancer. Benjamin, eller Benni som han oftast kallas, är pigg. Mycket pigg. 

– Snart ska jag få börja på fotbollsträningen igen. Jag spelar med Grycksbo IF men jag har inte fått träna med dem för jag har varit sjuk, förklarar han.  

Så har det varit i nästan två år nu. En dag hösten 2022, bara några veckor innan Bennis åttaårsdag, klagade han över ont i ena örat. Mamma Rose gjorde som vilken förälder som helst: åkte till vårdcentralen och förväntade sig att det var öroninflammation.  

– Men när de tog sänkan ville de ta den igen, och en tredje gång. De trodde något var fel, för resultatet var så konstigt. Till slut sa de att vi måste åka till akuten, säger Rose. 

På akuten i Falun tog det bara fem minuter innan de fick träffa en läkare. Vårdcentralen hade förvarnat dem.  

– Annars brukar det ju ta flera timmar att få träffa en läkare. Då började jag förstå att något var väldigt fel.  

Samma diagnos som morfar 

Sedan gick allt fort. En läkare berättade att de misstänkte någon sorts blodsjukdom. De skulle stanna på sjukhuset i väntan på ett benmärgsprov. Allt var overkligt, men samtidigt pågick verkligheten. Benjamins pappa var på jobbet, storebröderna var i skolan. 

– Men läkaren var jättebra. Han var lugn och förklarade hur allt låg till, säger Rose.  

Efter några dagar kom beskedet. De samlade Benni och föräldrarna i ett rum tillsammans med två sjuksköterskor, två undersköterskor och en läkare: Benjamin hade leukemi. Rose skakar på huvudet när hon berättar, som om hon fortfarande inte vill tro att det var sant.  

– Det var katastrof. Jag mådde väldigt, väldigt dåligt. Min pappa har haft samma sjukdom, exakt samma diagnos – ALL. Och han dog av det.  

Tuff behandling 

Lyckligtvis är prognoserna betydligt bättre för barn som drabbas av den här typen av leukemi. De allra flesta klarar sig och bli cancerfria – men behandlingen kan vara tuff. Så var det i Benjamins fall. Han började med cytostatika, men svarade inte på det tillräckligt bra. Alternativet var en benmärgstransplantation.  

– Det var ju en ny käftsmäll, när vi fick reda på att cellgifterna inte hade effekt. Men så här i efterhand var det ju bra att han fick benmärgstransplantationen, konstaterar Rose.  

För benmärgstransplantationen gick bra. Frånsett några infektioner gick allt åt rätt håll. Familjen fick bo i en lägenhet som Barncancerfonden fixade i Uppsala, där transplantationen utfördes.  

Hög risk för infektioner 

Benjamin var tvungen att vara isolerad i minst ett halvår på grund av infektionsrisken. Det blev en stillsam sommar i Uppsala. Men han verkar minnas den med stor glädje.  

– Det var jätteroligt där faktiskt. Vi hade typ tre meter till en Hemmakväll-butik. Och en buffé med jättegod mat. Vi bodde mitt i stan! Och jag matade fåglar varje dag och de visste att jag skulle komma så de flög efter mig. Och så fanns det massor av Pokémons jag kunde fånga.  

Dessutom, berättar han, har han blivit ”superbra” på dataspelen Rocket League och Fall Guys.

– Vi köpte en dator när vi skulle isolera oss i Uppsala. Då kunde Benni hålla kontakten med kompisarna, plus att han fick något att göra, förklarar Rose. 

Hon fortsätter: 

– Att vi fick hyra lägenheten genom Barncancerfonden gjorde enorm skillnad. Allt blev enklare och vi slapp alla resor till och från Uppsala. Det var väldigt bra för oss. Nu vill vi bara bidra på alla sätt vi kan till andra barn som har fått cancer. Kanske genom att Benni har den här tröjan på sig.  

Får snart ringa i klockan 

Hon småler när Benni far runt i sin vita fotbollströja, visar sin fotbollssäng och sliter fram det långa SuperSnöret med pärlor som han fått under sjukdomstiden.  

– Jag har varit sövd femton gånger och har tagit massor med sprutor och sovit över på sjukhuset jättemånga gånger. Kolla vad långt mitt snöre är! 

Benjamin är precis i slutet av sin behandling. Förhoppningen är att den kan avslutas senare i vår, då kommer Benjamin att få ringa i klockan på sjukhuset och fira att han nu är cancerfri – något som hela familjen ser mycket fram emot.  

Vi ställer en sista fråga till Benjamin: Vad är det första du kommer att göra när behandlingen är avslutad?  

– Spela fotboll. Om det är sommar och varmt i alla fall. Jag kommer gå runt med den här vita tröjan hela sommaren, jag lovar. Fast nu vill jag hoppa studsmatta!  

Om Benjamin "Benni"

Ålder: 9 år. 

Familj: Mamma, pappa och två storebröder. 

Diagnos: Akut lymfatisk leukemi, ALL. Har behandlats med cytostatika och genomgått en benmärgstransplantation.  

Favoritlag: Bayern München 

Ser fram emot: ”Att börja skolan på riktigt. Och att börja träna fotboll med Grycksbo IF igen.” 

Tröjnummer: #1.