”Helt jäkla brutalt och obegripligt”

När nioårige Frans får ont i höften i början på 2025 försöker familjen först tänka att det är något tillfälligt. Något som går över. Men oron finns där, och när problemet i höften övergår till magsmärta åker mamma Frida in till barnakuten med Frans.

Det blir en lång dag med prover och ultraljud. Resultaten visar att något inte står rätt till och dagen efter åker de tillbaka för att ta nya prover och röntgen. Oron att det ska vara något allvarligt kommer smygande både för Frida och för Frans.   

– Så fort läkaren sa något frågade Frans om det är cancer, berättar mamma Frida.  

När utredningen är klar några veckor senare kommer beskedet familjen fruktat mest av allt. Frans har högrisk neuroblastom i stadie 4, med utbredd spridning. Samma diagnos som Levis.

– Det finns inga ord som räcker till. Det var helt jäkla brutalt och obegripligt. Frans var så rädd, och så medveten om allvaret han stod inför. En total mardröm, säger Frida.  

Behandlingen sätts igång direkt. På kort tid tappar Frans 7 kilo och upplever svåra smärtor i mage, huvud och ben. Sedan dess har livet återigen kretsat kring sjukhus, intensiva behandlingar och oviss väntan.

Biverkningarna har varit svåra. Kräkningar, viktnedgång, dubbelseende och muskelsvaghet, bland annat. Under långa perioder har Frans inte kunnat gå i skolan, utöva sina idrotter eller träffa kompisarna som vanligt.

– Han har varit deprimerad och trött och inte alls orkat med vardagen som tidigare, berättar Frida.  

Mitt i allt försöker Frans hålla fast vid sådant han tycker om. Som fotbollen. Den betyder massor. Så fort orken finns spelar han. Främst med sina bonussyskon, men även med föräldrarna hemma eller på sjukhuset. Favoritspelarna finns i landslaget, inte minst Lucas Bergvall, Dejan Kulusevski och Viktor Gyökeres. När energin räcker till spelar han också pingis, åker skidor, och går gärna till Pinchos.

I år är Frans en av spelarna i Barncancerfondens eget lag, BCF, inför Fotbollströjefredag 29 maj. Tillsammans med de andra spelarna i laget fick Frans hänga med förbundskapten Janne Andersson en hel dag i april inför Sveriges landskamp på Strawberry Arena. Det blev pyssel, pingis och pizza innan laget fick gå ärevarv innan matchen framför en jublande publik.   

– Vi fick en fantastisk dag med BCF-laget och Frans var så framåt och positiv på ett sätt jag aldrig sett förut. Han tog bilder, pratade och vågade sig ur sitt skal. Det var en fröjd att se, berättar mamma Frida.

När Frans nu kliver in i årets BCF-lag känns lillebror fortfarande nära. Han har valt tröja nummer 7, det nummer Levis hade då han var med i laget 2024. Årets tröja har tre stjärnor ovanför klubbmärket. De står för Knut, Alicia och så Levis - tre barn som tidigare varit en del av laget, men som inte överlevde sin cancer. Stjärnorna finns där för att vi aldrig ska glömma dem, och som en påminnelse om varför Fotbollströjefredag behövs - för att samla fler i kampen mot barncancer så att fler barn överlever sina diagnoser. 

– Frans får bära den stjärnan och sin lillebror nära, och på ett sätt dela denna fantastiska manifestation med honom. Det känns himla fint, även om Frans såklart bär honom i hjärtat varje dag, berättar Frida.

Idag har Frans nyligen fyllt tio år. Han har hittills genomgått 15 operationer, en rad tuffa cytostatikabehandlingar och precis fått ringa i klockan efter att ha avslutat 20 omgångar strålbehandling. Att strålas är en tuff och tålamodskrävande procedur, men parallellt har Frans lyckats klara av alla nationella prov i skolan med bravur. Nu väntar han och familjen på besked om behandlingen har haft effekt och vad nästa fas blir.