"Nelly ""storasyster"" Svensson"

Nelly "storasyster" Svensson

Vi startar en insamling och hoppas på att forskarna någon gång, snart, kan finna ett bot som fungerar mot denna hemska sjukdom så att barnen och familjerna inte ska behöva genomlida detta vi lever i.
Barncancerfonden betyder oerhört mycket för oss och de andra familjerna, de gör så mycket för att lätta upp vardagen och livet på sjukhuset.

Allt började den 18 januari 2014. I bilen på väg till Disney on ice i Malmö. Nelly klagade upprepade gånger på att hon hade ont i sin handled. Vad vi inte visste då var att vi drygt 2,5 månad senare skulle få veta att vår dotter har cancer.
Nelly som alltid varit en pigg och glad tjej som sällan var sjuk blev sämre och sämre ju fler veckor som gick. Värken i kroppen flyttade sig från handleder till fötter, ben, käkar och armar. Hon haltade vissa dagar och kunde inte röra armarna normalt andra dagar. Hon blev tröttare och ibland fick hon låg feber i många dagar och var sängliggandes. Vissa dagar kunde vi inte röra henne eller ta i henne för hon hade så ont. Hon tappade kilon i vikt och vi visste att något va riktigt fel men läkarna hittade inget mer än att hon hade hög crp i månader. De gav henne till slut diagnosen akut artrit, som va en sorts reumatisk sjukdom som skulle gå över med hjälp av Ipren.
Värken Nelly hade i kroppen gick knappt att hantera. Hon grät och skrek på dagar och nätter trots full dos Ipren och alvedon. Till slut skrev barnläkarna ut lugnande och ångestdämpande medicin till min knappt 5-åriga dotter och hänvisade oss till bup för att få hjälp med nellys "problem". Så småningom fick vi tid till röntgen, en arm röntgades och sen tog allt fart. 1 april åker Nellyakut in på skiktröntgen och dagen efter blir hon inlagd i Karlskrona för utredning pga förändringar i skelettet.
Den natten va jag själv hemma med lillebror och nyfödda lillasyster, det är den värsta natten hittills i mitt liv. En lång natt fylld med oro, ångest och tankar.
3 april åker vi till Lund för benmärgsprov, vi blev inlagda på barnokologen. Jag Minns att jag såg en check som det stod "barncanceravdelningen" på när vi kom in genom dörrarna. Vi hade aldrig förstått att det var den avdelningen vi skulle till.
Jag minns jag tänkte; "oj vi måste ha kommit fel", samtidigt som en sköterska kom och frågade om det var Nelly, Vi hade kommit rätt...
2 dagar senare, fredagen den 5 april strax efter 16 kliver 2 sköterskor och 2 läkare in på vårt rum. Då fattade jag... att det var allvarligt... De berättar då att vår dotter har ALL, akut lymfatisk leukemi. Vår värld stannade.

Första cytostatika behandlingen fick Nelly 9 april. Jag ville bara skrika rakt ut. Att ens barn ska få så "tunga" mediciner är oerhört jobbigt, men samtidigt vet man att det är ett måste. Biverkningarna efter va hemska, Nelly mådde så dåligt och kräktes flera dagar. Man tänkte "herregud" ska man ha det så här 2,5 år"...
Men allt blev bättre, biverkningarna blev färre och färre. Det blev bättre och Nelly blev piggare med tiden.
Håret föll, mamman blev ledsen men Nelly sa, "men mamma, det växer ju ut igen, det gör inget". En klok dotter som än idag 10 månader senare är en otrolig kämpe som tänker banka skiten ur denna sjukdom!! Trots allt hon utsätts för är hon en glad och sprallig flicka som tar en dag i taget. Hon tvingar oss andra att göra detsamma vilket gör att vi alla orkar hålla ihop i allt detta.
Nelly har nu ungefär 1 år och 11 månader kvar av sin behandling och vi försöker blicka framåt mot en ljus framtid. För det kommer att ordna sig, det har Nelly sagt ❤️

Kramar till alla andra kämpande familjer där ute och Tack för att Du/Ni vill hjälpa oss att hjälpa andra familjer och stödja forskningen mot barncancer.

Nelly, Elwin, Sigrid, Martina och Mikael