Do good

Do good

Plötsligt ställs livet på sin spets när ens barn får diagnosen cancer! Man tror ju inte att det skall hända sina egna barn utan att det endast drabbar andra familjer! Min son var 13 år då han fick läggas in akut i dec 2015 på Drottning Silvias barnsjukhus och fick diagnosen Hodgkins lymfon. Nu kämpar han igen då cancern kommit tillbaka och precis gått igenom en högdosbehandling av cellgifter och en stamcellstransplantation och med en isoleringstid på 3 månader! Det behövs pengar till ytterligare forskning så skänk gärna en slant, din gåva kommer att göra skillnad.
Du kommer att synas med på listan över de som stöttat denna insamling men inte vilket belopp du skänkt!

Dela gärna

Min son är nu 14 år och har Hodgkins lymfon för andra gången på 1 år. Han lades in akut dec 2015 på Drottning Silvias sjukhus och fick då sin diagnos. Efter ett halvår med cellgifter, mediciner och kortison var han färdigbehandlad i slutet av Maj. Det hade varit en tuff tid på många olika plan. Som tonåring är det extra jobbigt då man är mitt uppe i en extra känslig ålder. Av cellgifterna tappar du håret och när du äter stora mängder kortison så ändras även utseendet och det innebär att matlusten blir extremt stor. Det resulterade i att min son ökade sin vikt med 20 kg. De biverkningar som jag räknade upp är enbart en liten del av de biverkningar som uppstår av medicineringen.
När sista behandlingen i Maj var slutförd så firade vi.
Nu äntligen skulle vi kunna andas ut och sommaren skulle göra gott för återhämtning och för att komma tillbaka till ett normalt liv.

Som förälder får man andra perspektiv på tillvaron och uppskattar nya saker som t ex onlinespel :) Det har varit så skönt att det funnits möjlighet att höra sin son umgås med kompisar nästan som förut att få höra skratt och intensiva diskussioner fast via datorn. Så trots att han varit väldigt svag många stunder och inte sett ut som han brukar göra så har han kunnat visa sig stark i spelvärlden, det har varit väldigt positivt!

När vi var på vår första efterkontroll i sep 2016 med CT röntgen så visade det sig att cancern kommit tillbaka, det kändes så grymt och jag hade inte en tanke på ett bakslag så snabbt inpå. Min son blev arg och kunde inte förstå att han kunnat få tillbaka cancern igen.
Så nu har min son tagit upp kampen igen, denna gång med en ännu tuffare behandling. Han har nu gått igenom en högdosbehandlingen och transplanterat sina stamceller. Just nu är vi isolerade på sjukhus totalt kommer det att vara ca 3 månader, då han inte får får lämna sjukhuset eller hemmet. Man känner sig helt maktlös när ens barn ligger helt orkeslös med alla möjliga mediciner och dropp och smärtstillande medel för att kunna härda ut smärtan och starta upp kroppen igen på cellnivå.
Men min son är en kämpe, vid gott mod och har sin sköna humor till hjälp.
Jag som mamma känner mig som en tigrinna jag gör allt för att hjälpa och skydda,uppmuntra min son på bästa vis.
Men visst är det tufft, vi tar en dag i taget, vissa familjer på avdelningen tar en timme i taget! Målbilden är att han skall vara färdig behandlad till sommaren och kunna få ha kul med sina kompisar som vilken tonåring som helst!

Cancer kan drabba alla oavsett ålder så ge ett bidrag Barncancerfonden och forskningen, tänk på att det kunde lika gärna varit din familj som drabbats!