Idag botas nästan alla barn med akut lymfatisk leukemi (ALL), tack vare intensiv behandling. Denna behandling innebär dock en stor risk för biverkningar och komplikationer, både akut och på lång sikt. Dessutom drabbas fortsatt en del av patienterna av återfall, något som oftare är svårare att bota. Återfall förekommer även hos patienter där man initialt bedömt risken för återfall som låg. Därför behövs mer träffsäkra sätt att bedöma vilka barn som riskerar att sjukdomen kommer tillbaka och vilka behandlingar som passar vilka individer bäst.
I vår studie undersökte vi om det finns ett samband mellan specifika genetiska förändringar i leukemiceller och hur känsliga dessa celler är för olika läkemedel. Vi analyserade prover från 745 barn som fått sin leukemidiagnos mellan 1992 och 2012 i de nordiska länderna. I laboratoriet testade vi hur leukemicellerna reagerade på tio olika läkemedel.
Resultaten visade tydliga skillnader mellan olika genetiska undergrupper. Till exempel var vissa leukemiceller mycket känsliga för ett visst läkemedel men motståndskraftiga mot ett annat. I några grupper såg vi också att barn vars celler var resistenta mot läkemedel hade högre risk för återfall.
Våra fynd visar att genetiska egenskaper hos leukemiceller påverkar hur de svarar på behandlingen. Detta tyder på att olika patienter kan ha olika god effekt av vissa läkemedel. Genom att kombinera läkemedelstester med information om vilken genetisk undergrupp av leukemi som patienten har, kan vi i framtiden få bättre verktyg för att anpassa behandlingen så att den både är så effektiv och skonsam som möjligt.