Covid-19-pandemin väckte oro för att barn med cancer skulle få sin diagnos för sent eller att behandlingarna skulle avbrytas, vilket i sin tur skulle kunna minska överlevnaden. Internationella studier har visat minskat antal nya cancerdiagnoser under pandemin, men kunskapen om barncancer har hittills varit begränsad.
I vår studie undersökte vi hur pandemin påverkade barncancer i Sverige, ett land som hade färre restriktioner än många andra europeiska länder. Vi använde nationella register och inkluderade alla barn och ungdomar 0–19 år som fick en cancerdiagnos mellan 2015 och 2022 (drygt 3 200 fall). Vi jämförde antalet nya diagnoser under pandemin med tidigare år samt följde barnens överlevnad det första året efter diagnosen.
Resultaten visar att den totala incidensen av barncancer i Sverige förblev stabil under pandemin. För vissa diagnoser sågs dock förändringar: antalet fall av akut lymfoblastisk leukemi minskade tillfälligt i början av 2020 men ökade igen året därpå, medan akut myeloisk leukemi minskade under hela perioden utan tecken på återgång. Antalet lymfomdiagnoser minskade i mitten av 2020 men återgick därefter till tidigare nivåer. Trots dessa variationer försämrades inte barnens överlevnad. Tvärtom minskade andelen som dog inom ett år efter diagnos något under pandemin.
Sammanfattningsvis visar resultaten att barncancerdiagnoser påverkades olika beroende på diagnos, men att överlevnaden inte försämrades. Studien ger viktig kunskap om hur sjukvården klarade att upprätthålla barncancervården även under en global kris.