Deras sista vilja ser till att rädda barn med cancer

I det småländska landskapet, där grusvägar slingrar sig fram mellan skogar och sjöar, ligger den gamla gården Davidstorp. Här levde Walter och Irene, ett par som präglades av värme, omtanke och en kärlek till både naturen och människorna omkring dem. De hade inga egna barn, men var väldigt barnkära. När de gick bort, efter mer än sextio års äktenskap, valde de att låta sitt arv leva vidare till stöd för barn i behov av vård och forskning.

– De var fantastiska människor på alla sätt och vis. Väldigt gästvänliga, hjälpsamma och måna om att alla skulle ha det bra, minns Marita Bojestig, Walters brorsdotter.

Walter växte upp på en gård i Torsholma i Småland, där familjen drev lantbruk och sågverk. Han utbildade sig senare och fick jobb på Torslandaverken, där han också träffade Irene. Hon jobbade på en servering där Walter åt lunch, och det var där deras gemensamma resa började.

De gifte sig på midsommarafton 1962 och skapade tillsammans ett liv på sin gård Davidstorp i Malmbäck, där de drev skogsbruk. Jakt och viltvård låg Walter särskilt varmt om hjärtat. Han var en skicklig skytt och hade framgångar i flera tävlingar, till och med på nationell nivå. Hundarna Senta och Nilla var trogna följeslagare, och var lika mycket familjemedlemmar som jaktkamrater.

Efter Walters bortgång dog Irene bara tre månader senare

Vintertid fick Walter ploga vägen med traktorn för att kunna hämta posten en kilometer bort, och på somrarna fylldes dagarna av fiske, kräftfångst och samtal med släkt och vänner som hälsade på.

– När vi var där var de alltid så gästvänliga, pigga och glada och det hände alltid något. Det serverades god mat, pratades och skojades och ibland tog de med oss ut på utflykter. Det märktes att de var barnkära, berättar Marita.

Under många år var Walter kyrkvärd i Almesåkra församling och fick diplom för sina insatser. Irene var också med och engagerade sig, alltid redo att hjälpa till vid kyrkans sammankomster och evenemang, där hon ordnade med fika och mat.  

– De var ett strävsamt par, som man sa förr. De hade alltid ordning och reda hemma, och Irene gjorde alltid det så trivsamt med blommor och odlingar. Ett kärvänligt och härligt par, säger Marita.

När krafterna började tryta valde Irene och Walter att sälja gården, men med rätten att bo kvar i sitt hus livet ut. Där trivdes de bäst, långt från stadens brus. När Walter gick bort hösten 2024 var saknaden stor. Och bara några månader senare somnade också Irene in.

– Jag tror det var av hjärtesorg, säger Marita.

Begravda tillsammans under trädet Walter planterade

Walter och Irenes testamente, som de skrev 2020, visade tydligt deras vilja att göra gott. Efter att ett legat på en miljon kronor avsatts till barnsjukhuset Ryhov i Jönköping gick resten, en bra bit över fyra miljoner kronor, till Barncancerfonden. En gåva som kommer bidra ordentligt till livsviktig forskning och stöd till familjer som drabbas av barncancer.

Alla legala arvingar valde att godkänna testamentet och gladdes åt att parets livsverk skulle komma barn till godo. Enligt Marita visar det verkligen vilka människor Irene och Walter var:  

– Att tänka framåt, att vilja göra något fint för barn, även efter sin död. Det var så typiskt dem, omtänksamma och generösa in i det sista.

På kyrkogården i Almesåkra vilar de nu sida vid sida, under ett träd som Walter själv en gång var med och planterade. En fin symbol för ett kärleksfullt par, vars omtanke för barn kommer göra skillnad trots att de inte längre finns kvar.

Varmt tack Marita för att du delade med dig av Walter och Irenes berättelse. Och stort tack till Walter och Irene för det fina förtroendet 💙.

Vill du också göra skillnad för barn med cancer, även när du inte längre finns kvar? När du väljer att testamentera till Barncancerfonden hanteras ditt arv med omsorg och transparens, och bidrar till att rädda liv och ge stöd för drabbade familjer. På så sätt lever din vilja vidare, och barn med cancer får chansen att bli minst lika gamla som du. Läs mer och kontakta oss här.