I torsdags var det dags för behandling 3. Redan kvällen innan ringde de från avdelningen för att kolla att jag som skulle följa med, hade skydd mot mässling. Min mamma har hittade den gamla dokumentationen som visar att jag fått två doser, så jag kunde med glädje säga att jag är skyddad. Då alla som får cytostatika har ett generellt nedsatt skydd mot alla sjukdomar, även de som de blivit vaccinerade mot, måste vi nu gå in på sjukhuset genom en annan väg. Vi får inte vistas i huvudentren eller andra gemensamma omåden t.e. lekterapin. Det är också helt besöksförbud. Vi blev mötta av persoal vid en ingång på baksidan och fick svara på mässlingsfrågor. Varje dörr på vägen var låst och vid varje dörr fick jag svara på mässlingsfrågan.
Väl framme på avdelningen fick Nina panik då hon insåg att snart sulle det sättas en nål i porten. Hon var RÄDD skrek hon. Emlan satt på sedan morgonen, men det hjälper inte en 3-åring. Nu har vi dock varit på avdelningen så pass många gånger att vi tillsammans med personalen hittat det sätt som funkar bäst för Nina. Tillsammans gjorde vi det till den bästa upplevelsen möjlig och efteråt kände jag att vi tagit ett stort kliv framåt. Nina lugnade snabbt ner sig och sade att det inte var så farligt trots allt. Det gjorde lite ont, men det gick snabbt över.
Behandlingen kom igång och allt var bra! Konsultsjuksköterskan Ullis (finansierad av Barncancerfonden) kom och började gå igenom sjukdomen och dess innebörd med Nina med hjälp av det material som fann i den ryggsäck hon fick. På ett helt naturligt sätt fick hon Nina att förstå sjukdomen, behandlingen, dess biverkningar och Nina kunde själv dra slutsatsen att håret skulle ramla av för att sedan komma tillbaka. Helt fantastiskt! Mot slutet började hon dock må illa och orkade int mer.
Efter cytostatikan fick hon också en dos immunglobulin för att ge ett extra skydd mot mässling. Skyddet sitter i ungefär 3 veckor och om utbrottet då fortfarande pågår får hon ytterligare dos. Under denna behandling mådde Nina sämre och sämre. Tänk vad vi hade sluppit om alla varit vaccinerade! Allr detta extraarbete och extra lidande för alla inblandade är helt undvikbart!!!
På vägen hem började hon kräkas och kräktes upp sonden. Det var bara att vända igen. Hon fortsatte sedan att kräkas hela kvällen och inga mediciner fungerade mot illamåendet. Man började då misstänka att det var något annat som orsakade illamåendet, någon magsjuka eller liknande. En ny sond kom på plats på kvällen med hjälp av lite Midazolam. Vi fick stanna kvar över natten och hela dagen därpå tills hon var redo.Lite dropp och mycket vila gjorde susen.
Vi har sedan detta började en stor väska som ligger färdigpackad i bilen med allt vad vi behöver om vi oförberett blir inlagda. Så himla skönt! I denna väska ligger också vår gamla Apple-TV som nu blev välanvänd. För första gången tittade jag på Netflix och hittade en grym serie - Mindhunters. Hann se alla avsnitt då Nina mest sov och vi var isloerade på rumme.
När vi väl åkte hem på fredagskvällen var Nina betydligt piggare.
