Tidigt upp utan att väcka varken resten av familjen eller våra gäster! När vi satte oss i bilen sa Nina: " Förlåt mamma för att jag kräktes upp sonden..". Men lilla älsklingen!!!!
Vi var uppe på avdelningen innan 8 och väldigt nöjt åt hon lite frukost! Flera gånger sa hon att hon inte ville ha en ny sond och jag förklarade om och om igen varför hon måste ha den och att den kommer tas bort så fort det bara går. Hon fick lite Dormicum och efter en stund var det dags. Vårdavdelningen hade inga lediga rum så vi gick ner till dagvården, där vi brukar hålla till. In på "stora rummet" och sen var hon redo. Lite lullig, men fullt vaken. Ingen tycker att det är speciellt trevligt att få en sond, så det är mer eller mindre panik. Så en stadig och självsäker hand hos sjuksköterskan är nödvändigt och det hade han definitivt. Men plötsligt hörde jag att den hamnade i luftstrupen, jag sa snabbt till och han tog ut den igen. (Ni som vet vad jag pratar om vet hur ljudet av skriket förändras när något hamnar mellan stämbanden). Nina fick slappna av lite och sedan sattes sonden snabbt igen. Denna gång på rätt plats. Efterår frågade sjuksköterskan om den verkligen hamnade i luftstrupen då hon inte hostade. Helt solklart svarade jag och tänkte att nu förstördes hela hans föreställning om hur det skall vara. Alltid bra med nya erfarenheter :-)
Vi åkte direkt hem för övervakningen efter Dormicum sköter jag bäst själv i bilen.
Väl hemma var Nina helt knäckt och nedstämd, men hon ville ändå gå på kalaset. Så vi bytte om och gav oss iväg. Lämnade av Maja på sitt kalas och åkte vidare till Ninas. Jag lyfte ur henne ur bilen och hon fick överlämnat sin present. Sen ville hon åka hem igen. Vi väntade tills födelsedagsbarnet öppnat presenten och sedan åkte vi. Trots att hon var helt utmattan var hon nöjd var hon nöjd över att hon varit på kalas och vi var väldigt glada över att hon fått uppleva det.
På eftermiddagen ville hon hem till mormor och morfar. Vi promenerade dit med vagnen och somnade båda på soffan. Både hon och jag fick lite återhämtning.
Kvällen blev ändå bra. Vi åt alla middag ute på altanen och Nina satt tillsammans med oss. Inbäddad med paddan framför sig, men hon var med. Man får vara tacksam för det lilla <3
MOT MÅLET!