Ja, lilla skrutten. Nu finns det inte mycket energi i kroppen längre. Precis som under förra högdoskortisonbehandling så är hon nu hlt utslagen. Orkar inte leka och orkar bara gå korta sträckor. Sitter eller ligger mest och tittar på tvn eller paddan. Hon fick också ont i benen av att sitta på sin gamla tripp-trapp-stol så nu har vi bytt till vanlig stol med tjock dyna på. Funkar inte riktigt det heller, så Viktor kom på den geniala idén om en stor kudde på golvet med litet bord framför. Så där har hon suttit nu i två dagar när hon har ätit. Och äter gör hon massor!
Sedan igår har hon tjatat om soppa! Och det är samma soppa som önskas som förra gången. Med fyrkantiga bitar av potatis och morot. Och hon njuter verkligen när hon pratar om det. Så idag gjorde jag denna soppa. Men när den väl stod framför henne var det fel! Bitarna var för stora och inte ordentligt fyrkantiga. Suck! Till slut smakade hon i alla fall och kunde gå med på att soppan nog var "gaaaaaaanska god i alla fall". Hon åt lite och sedan somnade hon...
Förmiddagen idag tillbringades på sjukhuset för provtagning och läkarundersökning. Maja fick följa med och för första gången fick hon se när Nin fick stick i fingret. Undrar vem det var mest traumatiskt för... Provtagningen gick bra och Nina fick sin ballong som belöning. Upp till avdelningen för att träffa läkaren. Magen har nu kommit igång igen och hon bajsar massor :-) Däremot är magen stor och uppsvälld och öm. Massa luft i den. Hon är tydligt dämpad och nedstämd och inte pigg på att prata längre. Vill bara sitta i sin vagn och åka hem. Allt såg dock bra ut och hon mår ju som förväntat.
Trots att hon mår på detta sätt längtar hon efter att få gå på barnkalas i morgon! Hon har fått sitt livs första inbjudningskort och är väldigt lycklig över detta! På vägen hem stannade vi vid leksaksaffären och köpte present. Självklart ville hon ge bort en L.O.L :-) Man vill ju ge bort det man själv tycker mest om.
Väl hemma var hon väldigt sliten och magen besvärade henne. Man gör det man kan hela tiden för att hon skall vara nöjd. Vi försöker se till att hon har lite paus mellan de olika måltiderna så att magen hinner återhämta sig lite. Under dessa pauser är det ett konstant tjat om mat...
På kvällen fick vi efterlängtat besök från Köpenhamn av Viktors syster med familj. Så himla mysigt! Vi satt ute på altanen och njöt och Nina låg i soffan bland oss. Plötsligt började hon kräkas massor och kräktes upp sonden. När hon kräkts klart och allt var ordnat sa hon: "Jag behöver ingen sond mer. Jag klarar att ta mediciner i munnen." Älskade lilla skrutt!
Bara att ringa till avdelningen och boka in ett tidigt besök i morgon. För kalaset, det ville hon fortfarande gå på!
