Då var det dags för en tur till sjukhuset igen. Dags för cytostatika igen.
Första av allt valdes en glass i glassboxen. Sedan sattes nålen i porten. Var ju några veckor sedan sist, men det gick ändå väldigt bra. Hon gråter fortfarande och tycker hela proceduren är väldigt läskig, men det går fort över. Och det är ju så man får bedöma det hela, hur snabbt hon återhämtar sig efter ett stick eller annan jobbig procedur. Välde fint halsband ur skattkistan och åt sedan upp sin glass.
Sedan var det dags för det värsta av allt. En intramuskulär injektion med cytostatika. Inget roligt på något vis och hur mycket man än bedövar huden gör det ont. Men vi har hittat ett sätt där hon ligger i min jättekram så att jag även håller fast benen. Men riktigt jobbigt för henne! Så det blev en lng kram och vila efteråt. Efter dessa injektioner måste man vara kvar i 3 timmar då det finns risk för anafylaktisk reaktion. Nu kopplades de andra cytastatikana på. Hon skall nu ha fyra doser med Vicristine och Doxorubicin och detta är den första av dem. Stolpen var med henne igen! Då ville hon ha en ny glass och det fick hon så klart. Nu var önskan choklad och jag gick för att titta. Nä, ingen med choklad (som skulle göra henne nöjd) fanns i boxen. Då beställde hon en grön glass och jag hämtade en päronsplit. Nähä, den dög inte den heller för den hon ville ha skulle bara vara grön på toppen! GAH! Men jag och Viktor fick dela på en glass. En strut skulle hon ha i stället och då blev hon nöjd.
På något sätt går ända tiden och plötsligt var det dags att åka hem! En jobbig dag var över och vi laddar för nästa. I behandlingsprotokollet står det att hon nu skall ha 4 sådana här intramuskulära injektioner och nästa är dags på torsdag. Men precis innan vi skulle gå fick vi reda på att detta är ändrat då läkemedlet är utvecklat oc numera långtidsverkande. Så detta var den enda hon skulle ha. Guuuuuud så skönt! Kändes som em stor sten ramlade av mina axlar.
Nina längtade efter pommes på McDonalds så vi snabbade oss dit innan hon somnade. Vi hämtade Maja från skolan på vägen hem. Ju jobbigare dagar desto mer längtar jag efter att ha familjen samlad. Att få ihop flocken. Få kramas med alla.
Väl hemma packade Viktor och Maja ihop sina saker och tillbringade hela eftermiddagen och kvällen på stranden. Jag och Nina däckade på soffan och åt middag i lugn och ro. Förra gången hon fick Vincristine försvann sötsuget och hon tyckte allt sött var äckligt. Undrar om det blir likadant nu?