Så var det dags! In till sjukhuset. Provtagning på lab och ingen rädsla!!! Efteråt sa hon bara "Nu vill jag ha en ballong!". Och det fick hon.
På vägen upp till avdelningen sa hon: "Hoppas clownerna kommer idag för då skall jag visa dem hemliga lådan och busa med dem!". Hemliga lådan innehöll den senaste leksaken L.O.L Surprise. Absurt dyra små dockor med gummihuvuden och tveksam utformning. De kommer i bollar som är ett äventyr att öppna. Men Maja och Nina älskar dessa och leker med dem massor. Jaja...
Och clownerna kom och var lika magiska som alltid! Det är alldeles fascinerande hur de går från att underhålla Nina till den tonåriga killen. Clownen Mattis körde runt Nina i sin cykel"taksi". Sedan stannade de vid glassaffären och hon fick sin favoritglass.
Provsvaren kom och nu var de redo! Och jag var redo! Men Nina blir då aldrig redo för att ha en sond igen. Hon mer eller mindre kräks vid bara tanken. Men det finns inget alternativ så det är bara att fokusera på målet och se till att saker blir gjort.
Så in på ett rum och i med lite "snurrmedicin" dvs Dormicum. Jag satt bakom i sängen och var redo medan två personal lekte med LOL-dockorna tillsammans med henne. Efter ca 15min då hon var lite avslappnad sattes sonden. Efteråt var hon helt utmattat och somnade i min famn, gnyendes.
Anledninge till att sonden är nödvändig är att det behandlingsprotokoll vi nu går in återigen innebär högdos kortison. Det är ett gäng tabletter hon skall ha dagligen uppdelat på tre gånger om dagen. Detta pågår i 4 veckor och sedan blir det ytterligare 2 veckor med andra tabletter. Och Nina klarar inte att ta tabletter. Spelar ingen roll om vi krossar dem. Jag lovar, vi har förslkt allt! Så det är bara att inse att sonden är nödvändig.
Utanför blev mlnen mörkare och mörkare och åskan började mullra. När allt var förberett och klart gav vi oss iväg hemåt. Ville hinna ut till bilen innan himlen öppnade sig. Nina var helt miserabel. Ville inte röra sig eller visa sig för någon. Ville inte öppna munnen eller röra på huvudet. Då hon inte ätit lunch köpte vi pommes enligt önskemål. Första åt hon väldigt försiktigt, provade. Efter en stund åt hon som vanligt. Första spärren hade släppt! På frågan om hon ville stanna i en leksaksaffär på vägen hem kom svaret snabbt. Hon ville ha en ny LOL och ville även att Maja skulle ha en. Och jag kunde då inte säga nej...
Hon traskade runt i affären och i stunder var hon nästan avslappnad. Men så fort hon kände av sonde gnydde hon till. Väl i bilen öppnade hon LOLen (som också är fylld med konfetti...) och slappnade av ytterligare. Sen lekte hon och Maja med dessa hela kvällen.
När hon väl fick sin första dos medicin i sonden gick det väldigt bra! Hon visste hur hon ville ha det och det funkade fint! Så vi börjar inte helt från noll vilket känns väldigt skönt.
Så ny har vi dykt in i denna sista behandlingsperiod på 7 veckor. Den kommer bli osocial och tuff för lillskrutten, men 14 juli får hon förhoppningsvis sin sista intravenösa dos. SÅ MOT MÅLET!!!
