I morse vaknade jag av att telefonen ringde strax före 08. Det var avdelningen som sa att trombocyterna var väldigt låga och vi måste komma in snarast för påfyllning. Alla sov, så det var bara att ta upp Nina ur sängen och ge sig iväg.
Nina var inte alls glad då vi åkte upp i hissen då hon visste att det skulle bli ett nytt stick i porten. Från att ha gått väldigt bra med stickande har det nu vänt och det blir värre för varje gång. När vi kom upp berättade de att det fanns en överraskning till henne, från en annan patient! Men först stick och prover. Efteråt fick en lite ledsen tjej en rosa påse med ett underbart meddelande på. Och i påsen låg två L.O.L. Lyckan var total och alla stick bortglömda! Tack till denna underbara familj som verkligen gjorde vår dag mycket bättre! Konsultsjukskterskan Ullis tog kort på lycklig Nina och hennes L.O.L och detta skickades med ett tack till familjen.
Trombocyterna låg på 7 så det behövdes definitivt påfyllning.
Sen snabbade vi oss hem för att hinna säga hej då till underbara familjen som varit på besök.
Även Nina och jag behövde ut och uppleva lite sommar så tillsammans med mormor och morfar tog vi båten ut till Sandholmen och hade en underbar kväll. Nina njöt av att springa runt i baddräkt, utan massa UV-kläder, bada och leka. Självklart är det så att människor tittar när det kommer en liten skallig, glad tjej. Som tur är Nina helt oberörd av detta och hon kör sin vanliga hälsningsfras: Hej! Jag har inget hår! Om någon fågar henne om varför (oftast barn) svarar hon bara att hon får guldmedicin. Sen brukar det vara över!
Nu känns det verkligen att det normala livet närmar sig!